Vad händer?

Är jag skrengravid igen? Jag hade BIM igår (icke beräknad mensdag) men inget hände. Gjorde ett graviditetstest igår morse men det var negativt. Känns ändå bra att det är vanligare att plussa efter bim än före.
 
Dock tror jag att jag hade min ägglossning en dag för sent och därav kan mensen lika gärna komma idag. När jag var på toa kom det rosa på papperet och jag tänkte "ahapp där kom mensen". Men sen när jag en stund senare skulle sätta i en tampong var det inget? Googlade detta symtom (som allt annat. vad du än söker på ang graviditet så hittar du ett forum) och visst så har flera stycken fått rosa på papperet på BIM och sedan testat pluss någon dag senare. shit shit shit, TÄNK OM? Känns bara som att jag har tänkt "tänk om" varje månad och det är bara alla andra som blir gravida och inte en själv. 
 
Jag är jätte illamående idag och har varit supertörstig i flera dagar men det kan man ju vara närsomhelst egentligen. Jag kanske har ätit dåligt och ätit lite för mycket salt. Alla gravidsymtom är ägglossningssymtom, menssymtom eller bara helt vanliga livssymtom. Helt värdo. 
 
Kan ändå inte låta bli att hålla en tumme idag. 
 

Första inlägget

Det här blir det första inlägget jag skriver. Lösenordsskyddad blogg och ingen har lösenordet. Bara jag. 

Det jag och kim går igenom just nu är väldigt privat för de flesta. Endast fåtal vänner och fåtal familjemedlemmar vet om vad vi går igenom. 

Vi är inne på försök nr 7. Slutade med P-ring i maj (cirka) och började försöka med ägglossningsstickor i augusti, vi körde alltså avbrutet däremellan. Har länge funderat på att starta en blogg om detta som man kan se tillbaka på sen, men har inte velat göra det förrän just i detta nu. Vet inte varför. 

I den här bloggen tänker jag inte sitta och försvara varför vi förlovade oss efter 6 månader, varför vi försökte få barn så tidigt och så vidare. Det här är en öppen och ärlig blogg om två människor, ett kärlekspar, två själsfränder som försöker bilda familj. Som inte fick det lika lätt som många andra och som har pratat mycket, gråtit mycket, hoppats mycket och varit på läkarbesök tillsammans. Även fast vi inte försökt lika länge som många andra så har vi kommit varandra otroligt nära genom att stötta varann genom det här. 
Det är inte förrän man försöker få barn som man inser hur viktigt det är och hur långa månader kan vara.

Otaliga summor har vi slösat på ägglossningstester och graviditetstester. Mens som blivit uppskjuten på grund av stress, varit skengravid flera gånger och till och med i ett sammanbrott smsat mamma och frågat om hon skulle skämmas över mig om jag inte kunde bli gravid. 


Jag hoppas att vi snart får lyckan att se det där plusset och att faktiskt förstå att något växer inuti mig och att även vi ska få bli en familj. ♥

Jag sitter och funderar på hur länge den här bloggen kommer att vara hemlig och hur min mage och våra liv kommer att se ut när jag avslöjar den. Sen ska jag sitta med gråten i halsen, och med ett leende på läpparna och läsa det här inlägget. ♥