Two days to go!

Imorse när jag gick från tåget mot jobbet slog det mig att idag är sista dagen jag går från tåget till jobbet på väldigt länge. Imorgon ska jag ta bilen till jobbet för jag ska direkt på kusinträff efter jobbet. Min kusin som bor i Norrland är på besök så vi "lite äldre" kusiner ska träffas och käka middag och kanske gå på bio imorgon, det ska bli roligt!
 
Igår jobbade jag hemma för vi hade ett möte med banken (nu blir ni nyfikna va hähähä). Det är så skönt att jobba från soffan när jag har ont i ryggen och foglossning för då kan jag ändra position mer än jag kan på jobbet. :) 
 
Nu har mitt blogginlägg blivit avbrutet typ 50 000 gånger för jag jobbar emellan så jag glömde bort allting jag skulle skriva. Får uppdatera sen igen, ciao!
 
Elvie, söt och redo för en dag med lek och bus på dagis! 
 
Lite eftermiddags-snacks!
 
Myspys med Elvie och Charlie efter dagis
 
 
Bra utsikt när man jobbar..
 

Sleep-over mitt i veckan

Igår efter jobbet åkte jag till Hökarängen och träffade Lisa och Rebecka. Jag har sån lyx att ha två av mina bästa vänner i Stockholm när jag jobbar här. Men snart är jag föräldraledig, men det blir ju rebecka också så vi får ses mycket ändå! Och både jag och Lisa har egentligen ingenting emot att åka långt (särskilt lisa är duktig på att hälsa på), men det har blivit så bekvämt att bara kunna ses över en lunch när som helst! :) 
 
Lisa och hennes pojkvän har köpt en ny lägenhet i Hökarängen som jag inte sett ännu så vi bestämde att ses på middag där igår och sen att jag skulle sova över för att slippa åka så långt då jag jobbar idag.
 
Dom mötte mig vid tunnelbanan så handlade vi godis, glass och chokladpudding. Väl hemma hos Lisa åt vi godis och pratade massor, bebis och Elvie fick presenter (♥) och sen lagade vi lite middag. Började kolla på Camilla Läckbergs filmserie "Fjällbackamorden" för vi alla tre gillar kriminalare/deckare och dom var jättebra! Vi babblade så mycket så vi hann bara se ett avsnitt. På kvällen tog jag en dusch och bäddade i soffan så kollade vi lite på ett till avsnitt innan vi somnade. 
Jag trodde att en av katterna låg brevid mig hela natten så jag har legat och tryckt på kanten, men när jag vaknade imorse var det en liten soffkudde... haha! 
 
Var så skönt att ha nära till jobbet imorse! Älskar att umgås med dom två (och med mina nära vänner överlag), jag får sån ny energi och mår så bra i hjärtat. Särskilt att sova över hos en kompis var så länge sen. Men ikväll ska det bli mysigt att få träffa mina gosegrisar därhemma igen ♥
 
Kläder till lillasyster. Elvie fick en jeansklänning, en vit lågärmad tröja med puffärm och caprileggings med spets längst ner. såååå söta!!
 
Mysmiddag!

Behövlig shopping

Även om det tar emot att säga det så är inte all shopping behövlig. Däremot tyckte jag att detta var det....förutom pläden kanske. Men jag köpte nu två amningsbhar utan bygel, ett amningslinne, en bröllopsklänning till Elvie, hårspänne till håret och en pläd till bebisens barnvagn. Ska det va det här vädret lär man ju kunna stoppa den i vagnen på en gång, annars blir den mysig i höst ♥

Lindex
 
 

H&M 199 kr
 
 

Vecka 37 ♥

Idag har jag verkligen nått en milstolpe! Vecka 37 är den sista milstolpen innan BF datumet tycker jag! Den här veckan räknas bebisen som fullgången och det känns SÅ HIMLA overkligt!! 
 
Jag är så splittrad med alla känslor. Ena dagen kan jag känna att det känns så skönt att det snart är över. Alla människor går om mig på gatan, jag har ont heela tiden, har svårigheter med vad jag än ska göra och känner mig som en riktig bumling. Att jag snart ska få träffa bebisen och räknar glatt ner dagarna. Fantiserar hur fantastiskt det ska bli att vi ska bli en familj på fyra snart. Hur härligt det ska bli att få se Elvie tillsammans med sin lillasyster och hur kul de ska ha av varann sen. Att jag kan ta ett glas vin om jag vill och äta vad jag vill (när jag ammat klart i alla fall). 
 
Den andra dagen kan jag minnas hur tom jag kände mig efter förlossningen. Hela min kropp kändes som ett tomt skal och jag kände mig på något sätt tom och ensam. Vi har planerat att "bara" ha två barn och det gör mig lite ledsen att jag aldrig mer kommer få känna den här samhörigheten som jag gör när jag är gravid. Aldrig mer känna sparkar eller ha en fin, rund mage. Skräcken att tiden går för fort. Med Elvie har jag liksom vetat att jag kommer få uppleva allt igen så jag har inte känt samma panik. Men för varje dag lillasyster växer, blir sista gången mina barn kommer vara SÅ små. Förstår ni vad jag menar? Tittade på bilder på Elvie och tänkte att lillasyster ska få ha dom fina kläderna. Men sen då? De kommer bli stora på några få snabba minuter och det var de småbarnsåren liksom. Sen är jag rädd att jag och Elvie inte ska få lika bra kontakt som vi har nu då en nyfödd tar så mycket tid. Jag vill verkligen ha båda lika mycket ju! Men sånt kanske bara kommer automatiskt?
 
Jag är glad att alla faser i barnens liv har sin charm och är bra och dåliga på sina sätt, men det skrämmer mig att jag liksom bara kommer få uppleva allt nu lite snabbt en sista gång. 
 
Jahapp, lite gravidsymtom såhär i vecka 37 då. Jag har blivit kissnödig oftare vilket jag tror är ett tecken på att hon ligger med huvudet där nere. Jag sover sämre på nätterna och vaknar ofta, men än så länge brukar jag inte behöva kissa på natten. Försöker att inte dricka så mycket innan läggdags. 
Järnvärdet låg på 86 sist så vi får se nu idag om jag får ett samtal eller inte om jag måste få järn i armen. 
Jag känner mig trött, har ont i ryggen och foglossning, men det känns som att det hör till och nu ser jag verkligen ljuset i tunneln och har dessa blandade känslor att jag inte vill att det ska va över samtidigt som jag vill det, så allt går bra ändå! Kan dock känna att jag längtar efter min gamla ork och smidighet. Vill bygga upp muskler och kondition igen. 
 
Oj vad långt inlägg det här blev! Bebisen väger ungefär 3 kg och är 48 cm lång. Sjukt! 
 



Fredag! ♥

God förmiddag mina små unicorns! 
 
Imorse lämnade jag Elvie på dagis. Vi sov ensamma i sängen inatt. Kim sov i mitten först, och nån gång inatt sa han: Jag går till gästrummet, elvie bökar runt och har svårt att sova, tror hon tycker det är trångt. Direkt när han gick tyckte jag att jag kände en bajslukt och tittade på henne, då låg hon på mage med rumpan upp i vädret och sov på knäna. Kikade ner och såg att hon hade bajsat, vilket hon nästan aldrig gör på natten annars. Bra reaktionsförmåga kim har liksom. Tack för den. Bara att tända lampan, byta blöja och ge en välling så somnade vi om. 
Imorse var vi båda jättetrötta. Elvie ville inte vakna så jag satte på Saltkråkan på Spotify och då blev det fart! Hon var lite trött och pluttig när vi kom fram till dagis, men så fort Alva (hennes kusin) började göra roliga ljud hakade Elvie på och sen var hon glad och jag fick en kram och en puss och åkte till jobbet. 
Utanför mataffärerna här på jobbet sitter det alltid samma tiggare. Brukar se män komma och prata med dem så det är så uppenbart organiserat så jag ger dem aldrig pengar bara av ren princip. När jag skulle gå in på Konsum sa tjejen något till mig som jag inte förstod, så jag visade att jag "bara har kortet" och sen gick jag in. Då kom hon efter mig och sträckte fram ett paket med bindor. Då kände jag att det kan jag faktiskt köpa åt henne. Då tog hon ett paket med kakor från hyllan bakom och sträckte fram, men då sa jag nej. 
 
Väl framme på jobbet sa min kollega att de tydligen brukar göra sådär, att de ber en köpa något och sen ber om mer och mer. Ångrar absolut inte att jag köpte bindorna, även om hon lurade mig och inte behövde dem så behöver säkert någon av hennes "vänner" dem så småningom. Men är hon hungrig kan hon få en smörgås, inte kakor. 
 
Igår träffade jag som sagt Catherine. Jag var våghalsig och gav mig ut i stockholms tunnelbanor och kom faktiskt fram utan att åka fel. Vi åt på en italiensk restaurang som hette Ciao Ciao och jag tog en alkoholfri öl, det var gott! Var supermysigt att träffas och jag kom hem seeent så jag somnade nästan på tåget. 
 
Nu äter jag jordgubbsfrukost med kvarg och ska fortsätta jobba. Hörs sen! 
 



Beslutet fattat

Medan jag satt och inte kunde bestämma mig försvann alla storlekar, skit också! Hade jag varit smart, så hade jag tagit den mintgröna redan igårkväll när mamma skickade länken. Jag har en blus i den här blåa färgen och tycker personligen att jag passar bra i den, och i brist på storlekar så får det bli den blå :) Blir nog snyggt med en solbränna och lite guldsmycken. 
 
Fick hela outfiten för drygt 200 kr. Som hittat! Kuvertväska och ballerinaskor tar jag hemifrån. 
 

Fort! Vilken färg??

Jag ska beställa en klänning på rean nu och kan inte bestämma vilken färg jag ska ta! Jag ska på mammas bröllop och det är vigsel i kyrkan och sen fest i deras trädgård. Jag har brunt hår med svag lila nyans och ska spraytanna mig några dagar innan. Vilken färg skulle jag passa i? HJÄLP! 
 
 
Jag är lite inne på den mintgröna..... eller?
 

Påväg mot jobb efter sjukhuset

Nu på morgonen var jag tvungen att åka till sjukhuset och lämna lite blodprov eftersom värdet var så lågt igår. Jag är verkligen nålrädd och hade en stor klump i magen när jag satt i väntrummet. 
När jag kom in sa jag att jag tar en mugg vatten direkt i förebyggande syfte för att jag kanske svimmar annars och hon blev så förvånad eftersom jag hade en stor tatuering och väntade andra barnet. 
Det stack till, men vips, sa det och sen var det klart. Nu får vi se om jag ska få järn intravenöst eller inte. Vilket jag nästan hoppas för jag har tagit två tabletter om dagen men ändå sjunker det. Vill verkligen inte ha lågt på förlossningen, då kommer jag bli jätterädd. Tänk om jag dör? 

Drömde inatt att bebis i magen dog och "de" sa att om magen är mjuk är bebisen död. Så jag vaknade i panik och kände på magen och den var mjuk! Men det är ju inge konstigt egentligen. Nu har hon sovit hela morgonen så jag hoppas hon ger mig livstecken snart så jag slipper tänka på det mer. 

Jag fick lite sovmorgon imorse eftersom jag skulle till sjukhuset och när elvie vaknade, Kims larm ringde och han ligger och blundar som en trotsig tonåring i vanlig ordning fick jag nog och tog mitt täcke och gick in i Elvies rum och la mig i hennes säng. Det jobbiga är bara att det är en växasäng så jag fick sova som ett ihoprullat degknyte bland alla gosedjur. Men men, allt för en halvtimmes sovmorgon. 

Idag måste jag jobba över lite och sen ska jag åka till Odenplan och träffa Catherine och äta middag. Det är ju min gamla kollega och vi försöker träffas lite då och då även om vi har kontakt sällan.  Det är mysigt att få ses och catcha up lite. Vi lever helt olika liv, hon pluggar i Umeå och åker på långa utomlandsresor till USA ibland och har massa skoj att berätta! 


Bjuder på ett litet kollage på min glada lilla skitunge ❤️

Dagens barnmorskebesök (v36)

Nu har jag kommit hem från dagishämtning och barnmorskebesök. SF-måttet (livmoderns längd) var 34 centimeter och jag ligger liiite över normalkurvan på bebisstorlek om man går efter måttet. Huvudet var pyttelite rörligt och hon sa att det  kan vara när huvudet åker lite upp och ner som jag känner att det skär och ilar där nere. 
 
Järnvärdet hade SJUNKIT!?!?!?! jag fattar INGENTING, jag har varit så noggrann och tagit två om dagen plus C-vitamin vissa gånger när jag tagit det. Förstår inte hur det kan ha sjunkit. Så nu imorgon måste jag gå till sjukhuset och lämna blod för att säkerställa så siffran stämde och sen isåfall få järn intravenöst. Problemet som jag fattade det som är om jag börjar blöda på förlossningen kan man lätt fortsätta blöda och då måste jag få blod och vätska och då blir det mer akutvård än vanlig förlossning och det vill man ju undvika. Och jag vill gärna undvika att dö av blodbrist när jag föder barn helst. Känns skit faktiskt. Inte undra på att man kan somna lite närsomhelst, varsomhelst. 
 
ja vikten var ju som jag skrev imorse en ökning på lite drygt 12 kg. Känns helt OK. Får alltid höra att jag är så fint gravid jämfört med förra gången. Tack liksom. typ. Alla såg mig väl som en vaggande flodhäst sist. 
 
Hon sa att hon kan göra en hinnsvepning på mig i vecka 40 också, runt BF datumet så får vi se om det startar, vilket jag hoppas! Vill inte gå över 10 dagar den här gången. 
 
 

Gravidfotografering och barnmorskebesök

Igår jobbade jag hemifrån. Det är typ inte en kotte på jobbet och jag får jätte ont i ryggen av att sitta stilla på en stol, Bara tandläkarbesöket på 45 minuter var en pina. Får ta små promenader i korridoren hela tiden men blir otroligt stel och får ont snabbt så jag har redan ont när jag kommer på morgonen efter tågresan. Så därför känner jag att jag lika gärna kan ligga och sitta i soffan och jobba, än att åka till en tom arbetsplats och sitta där och pina mig. Jobbar hemma idag med, men imorgon och på fredag ska jag dit. 
 
Efter att jag hade jobbat färdigt igår hämtade jag Elvie på förskolan och sen kom mamma med Max mat till oss, såå gott! Äter aldrig hamburgare på såna ställen men chicken nuggets och lökringar är ju gott! 
Mamma hade med sig kameran, så skulle vi ta lite gravidbilder. Vi fick till en hel del bra. Jag tänkte att Elvie skulle vara jättemysig och vara värsta modellen med magen, men hon ville bara skoja hela tiden och sabotera allt haha! Fick dock till några ögonblick. Även om hon vägrade spotta ut nappen så blev det fint.
 
Jag färgade mammas hår också och sen på kvällen skulle hon dela bilderna med mig men hon och dropbox verkar inte komma så bra överens så det ligger bara några stycken där och de flesta är "bloopers". Får åka dit och hämta dom sen om hon inte lyckas få in dom där. 
 
Idag 15.30 ska jag till barnmorskan igen. Vägde mig imorse igen och nu har jag gått upp 12 kilo hähähäähä. 12 kilo är fan mycket egentligen! om man tänker på hur tungt 12 kilo är. Men för att vara gravid är jag glad då jag var en heffaklump sist och jag känner mig inte lika stor, även om det syns att jag lagt på mig lite utöver magen, men vet att en del är vätska också. Det spelar ingen roll, det går att jobba bort vid ett senare tillfälle :) 
 
Ska bli kul att se om hon är fixerad också och ifall mitt järnvärde höjts. Sist var det 90 och på gränsen till sjukhusbesök, men nu MÅSTE det bara ha ökat. Jag tänkte prata med henne om cytotec och hennes tankar kring det då så många är emot det, plus lite annat jag inte vill nämna här haha, snuskvarning. 
 
Kan visa några bilder från igår (även om alla typ är bloopers). Ska fixa resten sen och lägga upp så ska ni få se! 
 
Plötsligt skulle Elvie backa in där och äta russin mitt i bilden.
 
Man ser ju ganska tydligt vem som har fokuset i bilden :P haha!
 
De "riktiga" bilderna kommer ikväll när jag hämtat dem från mamma :)

Måndag och nedräkning! ♥

Nu är det bara 14 dagar kvar till bebis är fullgången, 34 dagar kvar till BF och 9 arbetsdagar kvar efter idag! ♥
 
Imorse frågade Kim om jag kunde lämna Elvie på dagis, så det gjorde jag. Även om det blir extra pyssel tycker jag att det är mysigt att lämna henne för hon är alltid så glad på morgonen. Hon vägrade vakna idag så vi låg och tittade på henne och gosade med henne (hon sover i vår säng igen sen vattkopporna men ska börja nu igen med sin säng. Läs: separationsångest) Till slut började klockan bli mycket så Kim drog upp rullgardinen och då vaknade hon med ett leende och flög upp i sängen och började prata och gosa med katten. 
 
Väl framme satte jag henne i en matstol med de andra barnen som åt frukost och Elvie gav mig nappen och snutten och verkade vara jätteglad att vara där. Så himla härligt! De var bara fem stycken den här veckan och alla barnen sa hejdå och vinkade när jag gick. Sötnosar! 
 
När jag kom till jobbet gjorde jag iordning jordgubbar i daglig ordning. Vaniljkvargen var slut på affären så jag fick ta mjölk, men det är gott det med, dock inte lika mättande. 
 
Nu ska jag fortsätta jobba, hörs sen!
 
 

Vecka 36 ♥

Idag har jag nått en milstolpe i graviditeten! När folk frågar när jag är beräknad och jag säger 23 augusti säger dom "jahaa, men då är det ju låångt kvar!" Men jag som har varit gravid sen i början av december tycker att några futtiga veckor känns väldigt kort även om jag är trött på att vara gravid.
Igår när jag lunkade till bilen och det kändes som att min muff skulle gå sönder så kände jag mig ändå glad, för jag får en sån fin belöning snart och det är såå mödan värt alla gånger! 
 
För övrigt har jag inte sådär jättemycket nytt att meddela, det känns väldigt lika från förra veckan. ryggvärk, trött, foglossning, halsbränna, dag in och dag ut. Det tuffar på helt enkelt. Bebis kläder är invikta och tvättade, spjälsängsskyddet är just tvättat så jag ska bädda sängen här i dagarna och sen är det bara att komma! Eller ja, helst om prick två veckor för då är hon fullgången. TVÅ VECKOR! det är ju bara en liten pisskvart om man jämför med 9 månader! Jag hoppas att jag slipper gå över den här gången. Gick ju över 10 dagar sist, det vill jag gärna slippa för längtan är sååå lååång. 
 
Bebis väger ungefär 2.6 kilo och är 47 centimeter lång. 
 
Jag ska jobba den här veckan och nästa, sen blir jag hemma till minst hösten 2016! =D Känns som att jag inte har hunnit jobba tillräckligt länge för att känna att det är det bästa som har hänt mig att få va "ledig" i ett år, då jag klättrade på väggarna på slutet men jag ser fram emot det väldigt mycket! ♥
 
 
 

Mummy, I love you too

Mummy, can you feel me?
I´m wriggling for you.
I can hear you say you love me,
Mum, i love you too.
 
Very soon you'll meet me,
And kiss my little face.
I will feel your warm skin,
And admire you for your grace.
 
Mummy, are you ready,
my life is just about to start.
You will hold my little fingers,
And we will hold each others hearts.  
 
   
 
   

Amning på största allvar!

Jag har gått med i en grupp på Facebook som heter amningshjälpen. Jag har verkligen beslutat mig för att jag SKA amma den här gången, kosta vad det kosta vill! Såg en video imorse som en mamma lade upp och var förtvivlad. Hon filmade hur hennes bebis bara släpper bröstet och börjar gallskrika. Fick direkt kalla kårar och alla känslor och ångest jag kände sist jag ammade kom tillbaka. Den skräcken när man har ett litet nytt liv i sina händer och man inte är kapabel till att mata det, och skriket som skär igenom en mammas huvud är fruktansvärd. 
 
Jag hoppas verkligen att det går bättre den här gången och att jag får all hjälp jag behöver. ♥
 
Tänkte köpa två sköna amningstoppar på Lindex utan bygel och ett linne. När jag är inne i en ny träningsperiod vill jag köpa något nytt träningsplagg och när jag ska börja äta nyttigare rensar jag skåpen. Det här är inget undantag. Ny utmaning på ingång - bring it on! 
 
 

Tung, tung tung och vimsig!

När jag tänker att jag säkert har fem veckor kvar av graviditeten blir jag bara "blääääää"! Igår hade jag en hyfsat bra dag men blev allt stelare och fick ondare allt eftersom dagen gick, och trots det skulle jag åka till Rusta och handla lite grejer som vi behövde på vägen hem. 
När jag äntligen gick med kundvagnen till bilen och hade packat in allt i bagaget upptäcker jag att mobilen är borta. Där i ligger mitt nyinköpta SL-kort för 800 kr, mitt bankkort och mitt körkort inklusive massa bilder på Elvie som jag inte hunnit lägga in i datorn ännu. Letade igenom hela påsarna, sprang (läs: vaggade snabbt) in på Rusta och tittade i kundvagnen som var tom, gick tillbaka till kassan och då säger någon "Letar du efter en telefon? en man hittade en i kassan nyss". Hur sjutton kunde jag glömma telefonen vid kassan?! Snacka om snurrig! Men jag tackade mannen tusen gånger och sen kunde jag skakis och trött åka hem. 
 
Idag tackar jag och tar emot min belöning för mitt spring igår. Det känns som en karatespark mellan benen och jag får sammandragningar var femte minut och har mensvärk i ryggen. Plus att det känns som att hela mitt innandöme ska falla ut. haha, postivia tjejen här! På vägen från tåget skar det till hela tiden så jag fick stanna och hålla mig om magen så folk bara glodde, men jag tror att det är huvudet som kommer åt nerver där nere. 
 
Idag mår jag faktiskt inte bra och jag skulle vilja sova och vila hela dagen, men det är trots allt fredag så i helgen blir det lugna puckar för min del! Har massor med måsten jag skulle behöva göra men jag tänker lyssna på min kropp och varva ner lite. Det BLIR tungt på slutet för de allra flesta och man måste inse sina begränsningar lite. 
 
Jag städade hela kvällen i söndags för att få det fint under arbetsveckan men ingen har brytt sig, och det blev stökigt på 10 sekunder så jag gav upp :P Jag hoppas att jag kan få lite hjälp idag innan helgen i alla fall.
 
Nu ska jag äta några Tom och Jerry kex och fortsätta jobba :) 
 

Hemmajobb idag!

Igår hade vi barnvakt på dagen för att Elvie skulle återhämta dig ordentligt från vattkopporna. Hon smittar inte längre men det gäller att de ska orka med tempot som är på förskolan också. Jag tyckte att Elvie verkade rastlös, pigg, glad och åt bra i måndags men igår hade hon tydligen varit lite klängig och gnällig (som hon brukar vara extra mycket när hon mår dåligt), så jag beslutade mig för att jobba hemifrån idag ifall de ringer och tycker att hon verkar slö, men det ska nog gå bra. Hon blev jätteglad imorse när jag sa att vi skulle till dagis, det känns så bra att hon har roligt där! Fick höra imorse att de bara var 4 barn där idag så det känns skönt i alla fall! :) 
 
Jag börjar undra om inte bebisen håller på att fixera sig för det känns som att huvudet borrar sig ner i min muff och jag vet inte om det är nervtrådar, men det hugger något så fruktansvärt så man tappar andan emellanåt. Alla ni som har varit gravida vet nog hur jag menar. Sist jag var hos barnmorskan sa hon att huvudet låg nedåt men var ruckbart. 
 
Jag har varit bättre med järntabletterna och har kommit ihåg att ta 2 ggr om dagen nästan varje dag. Vissa dagar har jag glömt på morgonen men det är stora framsteg och nu MÅSTE det ju bara stiga. Men om jag är piggare vette tusan :P 
 
nu måste jag äta frukost, för jag har inte ätit ännu. Tänkte lägga upp lite tatueringsidéer senare idag, har massa inspiration!
 
 
 
 

Tillbaka på jobbet efter välbehövlig semester

Tänk att efter idag är det bara 14 arbetsdagar kvar, sen är jag ledig till minst hösten 2016! shit vad sjukt! Fast ledig och ledig. Man behöver ju inte ta i så att man skiter på sig. Det är snarare ett jourjobb dygnet runt, men ett trevligt sådant :) 
 
Igår tog jag och Elvie det lugnt hela dagen. Sista dagen på semestern och allt. Eller egentligen inte, men hon hade ju vattkoppor så det blev som en liten förlängd semester. Vi sov till - hör och häpna, klockan 10 och sen bara myste vi, kollade på film och lekte hela dagen. Jag mådde inte så bra så jag orkade inte gå ut igår. 
 
Så typiskt att på första arbetsdagen kom den där mensvärken tillbaka (kände den lite igår med) och den där hemska tyngdkänslan nedåt. Vet inte vad det beror på? Folk började slita och dra i mig direkt när jag kom hit så jag försökte tänka klart medans jag blev kallsvettig, men nu känns det lite bättre. 
 
Får skriva mer sen, nu måste jag gå och sträcka på ryggen något varv i korridoren och fortsätta jobba lite. :)
 

Det här med amning....

KAN vara känsligaste ämnet inom barnvärlden att ge sig in i. Here we go. 
 
Jag ammade bara Elvie i en månad och har fått förklara hundratals gånger varför jag inte ammade. Ska jag förklara varför jag torkar mig med serla och inte lambi när jag har skitit också? Jag är så himla trött på att man ska kvävas av dåligt samvete med ALLT som har med ens barn att göra nuförtiden, och jag tror att vi har mycket sociala medier att tacka för det. Men vi börjar från början för att reda ut min hjärna. 
 
När Elvie föddes tog jag för givet att jag skulle amma. Hennes mun skulle bara veta exakt att "dit ska jag" och sen ammar vi tillsammans i en harmoni i minst 6 månader. Men nej, mina vänner, bebisar verkar inte ha det inom sig, de verkar inte veta exakt hur de ska göra som jag trodde och jag visste det definitivt inte. Det är ju rena vetenskapen visade det sig. 
När vi skulle åka hem sa de på BB att jag ammade rätt, så vi åkte hem nöjda, glada och tillfreds med vårt nya liv. Varje gång jag skulle amma släppte hon bara taget direkt och började skrika och jag fattade ingenting. Det kändes inte som att hon åt någonting och grät bara hela tiden. Till slut grät jag också hela tiden. Morsan som inte ens kunde mata sitt eget barn, hur fan ska det här gå? Efter 3 dagar sent på kvällen gav vi upp och packade oss in i bilen och åkte tillbaka till BB, trötta som tre zombies.
Det visade sig att Elvie inte kände min bröstvårta i gommen som hon tydligen (?) ville, och jag fick prova en amningsnapp och då jävlar ammade hon som aldrig förr! Jag var skitglad, men vi fick direktiv att ge ersättning efter varje matning för att hon gått ner för mycket i vikt. 
 
Vi kämpade på hemma med den satans amningsnappen som konstant lossnade och försvann i sängen och det flög mjölk överallt. Efter 1 vecka hade bvc hembesök och sa att hon inte gått upp i vikt tillräckligt och att jag måste amma varannan timme dygnet runt och ge mer ersättning. Ännu ett bakslag och fler tårar. Jag var rädd att hon inte fick i sig tillräckligt och pumpade dessutom ut egen mjölk varje gång hon sov och matade henne varje gång hon var vaken. Hela den här tiden som var ämnat åt att njuta av vår nya familj, kretsade kring mathets.
Allting var bara en enda stor ångest och frustration. Varje gång hon grät räckte kim över henne och sa att "hon är säkert hungrig" och om man hälsade på någon och hon började gråta sa dem "hon vill ha mat". Men det var ju just det enda jag pysslade med och som inte funkade för fem jävla öre. Hon ville till slut bara äta om det kom från flaskan och ville inte ens ha amningsnappen och till slut gav bestämde jag mig för att bara ge ersättning och DÅ kunde jag njuta och må bra och få en sund relation till att mata mitt barn. 
 
Jag ville amma men det gick åt helvete redan från start. Jag har fortfarande den där drömbilden i huvudet och vet nu mer vad jag håller på med och kommer kämpa igen för att amma och ta hjälp mer om det inte går bra. Men en barnmorska frågade mig nyligen inför en grupp varför jag inte ammade längre, och jag fick förklara inför allihopa och sen fick hon mig att framstå som en "lat generation" som inte orkar. JAG VILLE JU?! Men tänk om jag inte hade velat? Tänk om jag hade mått dåligt psykiskt av det, och inte VILLE amma. Ska man tvingas då må dåligt hela dagarna i upp till ett år?
Jag tycker att det är upp till var och en OM man vill amma och HUR LÄNGE. Jag kommer ge det ett nytt försök denna gång och hoppas att vi får till det, men går det inte så kommer vi säkert få en glad och frisk unge ändå. 
 
På BB när jag försökte få igång amningen
 

Tillbaka på BB och jag fick prova en amningsnapp - lycklig att hon sög tag. 

Till slut började jag pumpa och ge på flaska.
 

Nöjd bebis som övergått helt till flaska men som är nöjd ändå.

 
 

Vecka 35 ♥

Idag känns det också som en milstolpe! Efter den här veckan börjar de höga siffrora, 36, 37 och nu kan ju faktiskt bebis komma närsomhelst! Eller det har hon ju kunnat hela tiden men nu börjar det bli mer verkligt och snart är det verkligen slut på graviditeten och början på nästa steg i vårt liv. 
 
Jag har lite hatkärlek till att vara gravid. Jag är less på att bli anfådd så fort jag rör mig, vara svimfärdig, dundertrött, få halsbränna och tappa andan varje gång jag börjer mig ner, få foglossning när jag har ansträngt mig lite och så vidare. Men samtidigt så är det en sån underbar känsla att känna livet inom sig som sparkar och rör sig. Man går i nio månader och funderar och förbereder sig för något som ska förändra ens liv. Det är väldigt speciellt och jag kommer sakna det. 
 
Samtidigt kan jag sakna ett glas vin, festa ibland, vara vaken till 2-3 utan att behöva gå upp dagen efter, och bara vara den unga 25-åring som jag är och bara för en dag inte bara vara mamma och gravid. Vi har självklart kunnat haft barnvakt över natten om vi har velat men det har bara inte blivit av, men det kommer så småningom. 
 
Men tänk att det här kanske är sista gången jag är gravid och sista gången jag kommer ha ett sådant litet barn. Ibland kan jag sitta och granska Elvie och titta på hur stora hennes händer och fötter har blivit och tänka på vilka enorma utvecklingar hon har gjort sen hon föddes. Tiden går verkligen så himla fort och innan man vet ordet av är barnen stora, och jag VÄGRAR ångra något och att jag inte varit tillräckligt närvarande, men det tycker jag faktiskt att jag är. Har haft lite dåligt samvete nu på slutet att jag inte orkar leka så mycket på golvet, men snart ska jag bli lekmamma igen. =)
 
Bebis väger ungefär 2.4 kilo och är 47 centimeter lång. (det är ju lika långt som en nyfödd bebis nästan?!)
 
Oj vilket rörigt inlägg det vart nu känner jag. Har en miljon tankar men det är svårt att få ut på ett bra sätt. jaja, vad gör det om hundra år. 
 
 

Jag mot vattkopporna

Just så känns det. Elvie är en riktig gnällspik och det kan jag verkligen inte klandra henne för, kliar säkert något fruktansvärt och även om hon inte kliar kan hon titta på sitt ben och sen börja gråta. 

Inatt hade hon det riktigt jobbigt. Hon låg och vred sig i sängen och gnällde och grät. Vi kämpade på... Klockan blev 00....1....halv 2... Varje gång jag slumrade till noterade hon det och skrek VATTEN VATTEN (BATTETEEEEN BATTETEEEEN!!!!) jag satte på Madicken och fortsatte somna och vakna om vartannat. Klockan 3 var tydligen Madicken slut för då vaknar jag av att hon skriker "MEA!! MEA!!!" (Mera) och då sa jag till Kim att jag måste sova en stund i gästrummet nu och att han får ta över. Det är typ värre än att bli torterad när någon väcker en varje gång man somnar, haha. 
Men som sagt... Vem kan klandra henne när hon mår dåligt och vill ha närhet nu och inte riktigt vet vad som händer henne. Innan vattkopporna kom sov hon i stort sett hela nätterna i sitt rum. 

Imorgon blir jag hemma, sen hoppas jag att hon får vara lite hos sin mormor för jag har ansvar för en del grejer på jobbet nu under semestertiderna. Men funkar det inte får jag väl åka dit och hämta datorn helt enkelt och vara hemma. 

Annars har vi inte gjort så mycket eftersom vi inte kan gå i affärer eller umgås med barn/folk som inte haft vattkoppor. Vi har åkt lite med båten och fixat hemma bara och tagit det lugnt. Inte mig emot, för varje grej jag gör känns tungt och jobbigt. Känner mig som en fet flodhäst som inte har rört en fena i hela sitt liv. 

Idag har jag vikt in och rensat massa kläder. Finns det något skönare än att ha ordning på alla sina kläder? Alla strumpor ihopparade, det jag inte kan ha ligger i förrådet och det jag kan ha är prydligt invikt i garderoben - härlig känsla! Imorgon ska jag rensa massa skor. Har så liten garderob så mina skor ligger huller om buller i två ikeapåsar och en stor låda. De förtjänar bättre, och en del ska jag nog försöka sälja.



Vattkoppsdags!

Jaha då var det dags för vår lilla skrållan att få vattkoppor. På fredagen innan vi gick på semester för två veckor sen sa de att ett barn hade det så vi visste att det kanske skulle komma och vips, som ett brev på posten poppade dom små svamparna upp häromdagen (eller var det igår?). 

Hon har än så länge inte ohanterbart många och bara några är vätskefyllda men jag hoppas hon inte får för mycket. Hon kliar inte heller men är väldigt pluttig och vill bara mysa och bli buren. 
Hon har lite feber också men inte så farligt det heller. Jag hoppas det går över snabbt för varken jag eller Kim kan egentligen vara hemma från jobben på grund av semestertider men främst hoppas jag att hennes vattkoppeinvasion blir så lindrig som möjligt. ❤️ 



1.5 års kontroll hos BVC

Förra veckan var jag med Elvie hos BVC på 1.5 års kontroll... Eller 18 månaderskontroll som vissa säger. 

Hon fick stapla klossar ovanpå varann. Lena frågade om hon kunde gå utan stöd, om hon kunde säga 8 ord osv. Jag fick fundera på hur många ord hon kan då hon härmas så mycket, men nu ska jag fundera vilka ord hon verkligen kan och säger själv. 
1. Katten 
2. Alva
3. Öra (öja)
4. Titta
5. Mamma
6. Pappa
7. Oj 
8. Hej 
9. Jacka (kacka) 
10. Nappen (mattitä)
11. Strumpa (puppa)

Hmm ja det var det jag kom på just nu. Hon härmar typ allt man säger men det där är dem jag kommer på nu som hon själv säger i rätt sammanhang. 

Hon var 85 cm lång - en kanal över.
Vägde 11 700 gram om jag minns rätt - normalt
Huvudomfånget var 46 cm tror jag - normalt 

Sen fick hon ta en spruta i armen men det gick bra ☺️

Igår fick hon vattkoppor... Jippi... Jaja nån gång ska det ju hända också. 



Hos barnmorskan v 34

Nu har vi precis varit hos barnmorskan och ska äta lite lunch innan förlossnings"kursen". Känns mysigt att göra nånting själva och sånt här tycker jag är så himla intressant, även om Kim är lite skeptisk mot kurser i grupp, men jag har sagt att om han inte kan följa med mig på det här så behöver han inte följa med på förlossningen heller hähähä. 

Hur som helst. Mitt blodtryck var lågt och bra som vanligt tydligen. 

SF måttet (livmoderns längd) var 32, nästan 33 cm. 

Hjärtljuden var ganska höga på bebis; 160, men det var normalt ändå. 

Jag har gått upp 11.5 kg hittills

Järnvärdet har gått ner till 90 så nu måste jag ta två tabletter om dagen och blir det inte bättre måste jag till sjukhuset och få intravenöst... Ska prova en annan sort nu. Inte konstigt man är trött. 

Bebis huvud låg nedåt men var ruckbart. Hon tror med all säkerhet att hon inte kommer vända sig innan förlossningen - skönt!! 


Vecka 34 ♥

Igår gick jag in i vecka 34, tuff tuff tuff! Jag drömde igår natt att jag hade värkar och fick panik för att ingenting var färdigt med kläder, BB väska, spjälsäng eller nånting och när jag vaknade till hade jag ont i magen på riktigt! I mitt nyvakna tillstånd kändes det precis som värkar men det kanske var förvärkar eller magknip.
Hur som helst så tog jag fram alla Elvies kläder i 50/56 och de få plagg jag köpt nya, tvättade upp allting och vek in i bebis byrå. Jag valde dessutom ut vilka kläder jag ska ha i BB-väskan och tvättade sängkläderna hon ska ha. Elvie fick ett nytt större täcke, så får bebisen ha det lite mindre. 
 
Jag har kommit in i en period där jag känner mig fruktansvärt trött. Ungefär en gång om dagen kommer en trött-attack och då måste jag bara sova. Därför är det så skönt med semester för då kan jag oftast vila när jag behöver.Tråkig som jag är tackar jag gudarna för det lite sämre vädret. Några dagar räckte med 30 graders värme. Jag har varit ute en del hos mamma och Elvie har badat i en barnpool och bara myst. 
 
Jag har mer foglossning mellan benen den här gången än vad jag vill minnas sist. Det känns som att jag har fått en karatespark mellan benen och om jag anstränger mig och sedan vilar kan jag knappt gå efteråt. Känner mig som en gammal tant. Jag har svårt att sitta länge också på grund av ryggvärken. Bara ett tandläkarbeök på 45 minuter var rena pinan. (ursäkta det här tråkiga med symtom men kom ihåg att det är min dagbok och jag vill jämföra ;-) 
 
En av mina vänner födde för tidigt för en vecka sedan och det skulle vara likadant som att jag skulle föda igår! Känns så himla overkligt och när jag ser hur han ser ut så känns det så sjukt att jag har en lika fullt utvecklad människa i min mage. 
 
Bebis väger ungefär 2.3 kilo och är 46 centimeter lång. Om förlossningen skulle starta nu försöker man inte stoppa den. SÅÅ SJUKT! tänk att jag är gravid hörrni?! Jag ska bli en lökig tvåbarnsmamma snart och snusa bebis och sitta och amma hela dagarna (förhoppningsvis). Jag hoppas att jag återhämtar mig bra så att jag verkligen kan ge Elvie den tid hon kommer behöva också. Det är viktigt att hon känner sig delaktig och inte alls utanför. 
 
Imorgon ska vi ha barnvakt några timmar så ska kim följa med till barmorskan, sen ska vi bara äta lunch emellan och sen är det föräldrakurs som det så fint heter. Det är två tillfällen men vi ska bara gå på den första som är inriktad på förlossning och hur man kan komma långt på att andas rätt. Och det vill jag gärna gå på, för jag sög så mycket lustgas sist och den här gången vill jag gärna stanna på jorden mer.