Oj vart ska jag börja..

Som ni ser så har jag gjort en ny kategori att stoppa in mina inlägg i hädanefter. JAG ÄR GRAVID! Det känns så himla overkligt att jag kan skriva det, och säga det. Det känns som att jag har tagit någon annans identitet och någon annans graviditetstest. Att sitta där med plusset i handen var ju aldrig något jag trodde att jag skulle få göra.
 
Folk säger att månaderna med minus blir som bortblåsta när man sitter där med plusset i handen. Det trodde jag inte på. Jag skulle aldrig glömma det. Men det har jag faktiskt redan gjort. Det har varit värt allting bara för att få känna det jag känner just nu. som VI känner just nu. Vi bara ler så fort vi ser varann och jag börjar få ont i käkarna.
Mitt hjärta ler. 
 
Jag åkte hem lite tidigare efter jobbet för att överraska kim och köpte middag till oss. Beställde hem graviditetstester i söndags då jag skulle få min mens på torsdag. När jag kom hem kunde jag inte hålla mig så jag rev upp ett test på en gång. Hade kissat två timmar innan och det var BIM -2 så jag räknade iskallt med ett negativt svar. Tänkte att OMOMOMOM så ojojojoj vilken överraskning Kim kommer att få. 
 
Jag satt där på toan och råglodde på testet. Hade aldrig använt det märket tidigare. Såg först bara kontrollstrecket skina upp som vanligt och blev besviken men fick det bekräftat iallfall att det inte var nåt. sen efter några sekunder tyckte jag mig skymta ett till streck. Torkade mig fort som attan och kollade i ljuset ovanför handfatet. Jomen visst fan måste det väl vara ett streck!? Det här kunde jag bara inte misstolka! Tog ett kort med mobilen för säkerhetsskull för att bevisa för kim och DÅ slog det mig. JAG ÄR JU GRAVID!!?? Jag sprang runt som en yr höna i huset och skakade som bara den och rotade och letade efter det digitala testet som vi sparat för en sån här situation. Skakade så mycket att jag knappt kunde hålla koppen still, utan fick stödja med fingret från andra handen. 
Timglaset tickade på och sen helt plötsligt stog det gravid. Min första tanke var typ: heeerregud, shitshitshit det här är inte sant!!!! 
 
Tittade på dom flera gånger och gick sen ut i huset och visste inte vad jag skulle göra. Kim kommer hem om 20 minuter. Jag kunde inte laga mat eller läsa min bok. inte ringa någon. Satte mig i soffan och satte på tvn. Skickade ett sms att han skulle skynda sig hem. Gick ut i hallen och tog deoderant och fixade till toffsen i spegeln. Satte mig i soffan igen och började tänka ut hur jag skulle berätta det. Så fort jag tänkte på det log jag så mitt största leende och tänkte att det här kommer bli svårt att dölja. 
Hade båda testerna under filten och ju längre jag väntade desto mörkare blev det i rummet. nej, han kommer inte se vad det står! Kollade på tvn men uppfattade ingenting. Till slut hörde jag bilen. Sa "hej älskling" och försökte låta glad och normal. Bad honom tända lampan och sätta sig ner bredvid mig. Jag sa att jag gjorde ett test och ifall han kunde kolla ifall han såg något, sen gav jag fram testet som det stod "gravid" på. Han blev helt chockad, glad och hysterisk. Och sen dess har vi kramats och pussats om vartannat. Kim har tagit några firaröl och sista ciggen. 
 
Jag kan fortfarande inte förstå att jag är gravid. Det känns som att någon annan är det men att jag har tagit på mig äran. i November går jag på mammaledighet och i början av december blir vi föräldrar. en 2013 bebis. En decemberbebis :D ♥ Ingen är gladare än vi idag. 
 
Nu får vi bara hålla alla tummar att det lilla pyret vill stanna hos oss ♥
 
 
 Nu börjar resan!

Att "Välja" månad?

Jag är medlem i ett av alla dessa forum där man kan prata med andra som är i samma sits som en själv. Det är egentligen de enda som verkligen förstår utan att liksom "tycka synd om en". Trots att jag får världens bästa stöd av mina närmaste så är det ändå skönt att hänga där då och då. 
 
Imorse ställde vi oss frågan: vart är alla den här månaden? Vi är typ 4 stycken nu som är inne i marstråden och den ena kom på att många "hoppar över" den här månaden för att inte eventuellt få barn i december. Jag förstår tankesättet men alltså vänta nu. Om man verkligen vill ha barn och FÖRSÖKER få barn, hur kan man bara lägga allt på hold en månad för att inte få en decemberbebis? Hur gärna vill man det då undrar jag? Hur klarar man att köra med kondom en månad när man kämpar, sitter i forum, mår dåligt och hoppas hela tiden?
 
Isåfall skulle jag som blivande förälder tänka såhär:
 
I januari vill jag inte ha barn för då är vi panka efter jul och har i stort sett satt oss i personlig konkurs. det sista vi har råd med är presenter just nu. 
 
Under de ljusa månaderna vill jag inte ha barn för då kommer hon alltid vara vaken när man sjunger "ja må hen leva"
 
Under sommaren vill jag definivt inte ha barn för då har alla ungar sommarlov och ingen kommer kunna komma på kalas.
 
Under högtider vill jag inte ha barn för då blir barnets födelsedag försummat av alla utgifter och tankar på andra håll.
 
Under lov vill jag inte ha barn för då kan ingen komma på kalas. sportlov, påsklov, sommarlov, höstlov, jullov. + valborg. 
 
När andra personer har födelsedagar vill jag inte ha barn och inte heller under veckorna runt omkring. 
 
Ja ni ser ju själva. Isåfall finns det inte någon gång på året då det är lämpligt att få barn. 
Man kan inte heller tänka att "vi börjar försöka på hösten för då får vi en liten sommarbebis" för allt som oftast blir man inte gravid på en gång. SÄRSKILT inte om man har ätit preventivmedel innan. 
 

Skengravid för 8e gången

Symtom: Molvärk då och då, mensvärk då och då, illamående (det var något relativt nytt), fryser, är trött, känner mig frånvarande (trött?). 
 
BIM -3 idag. Ska man orka vänta?? Är bara så satans trött på att se det där ensamma strecket på stickan eller på sin höjd ett spökstreck man stirrar sig blind på i alla ljus i hela huset. Men ändå OM jag är gravid så vill jag ju veta..... 
 
Kim säger att han har en magkänsla att jag är gravid. Kan killar ha det?
Eller han säger det varje gång jag är irriterad...... då är man ju alltid gravid som tjej ;) 
 

Psykiskt störd

Kul att jag går varje dag och tänker att "fan vad schill, jag tänker ju bara på webshopen nu och är inte ett dugg stressad över det här med gravid hit å dit." 
Ändå imorse vaknade jag med mensvärk och innan jag ens kunde se ordentligt googlade jag på "mensvärk 4 dagar efter ägglossning" (Ja, jag räknade ut dagantalet snabbt i huvudet i samma veva). 
 
Självklart så hade massor av brudar plussat när dom haft mensvärk några dagar efter ägglossningen och när man läser ett forum verkar det ju som att alla tjejer i hela världen har samma symtom som en själv och alla slutar med graviditet. Äckliga jävla forum. Det blir som en psykos som man inte kan styra över. Man VILL läsa för att man VILL bli peppad och man VILL inte tappa hoppet och man VILL tänka på det samtidigt som man helst bara skulle vilja glömma det tills den dagen man inte får mens och börjar undra till slut vad som är fel. 
När mensen väl kommer bannar man sig själv och säger åt sig själv på skarpen att sluta hålla på för att man sårar bara sig själv. Sen två veckor senare sitter man där och googlar igen. 
 
Det är så sjukt svårt att förklara hur det känns och det finns bara en som läser den här bloggen som går igenom exakt samma sak som förstår men jag försöker återberätta men det låter ju hur korkat och barsligt som helst, det ser jag ju. 
 
 Augusti 2012 ♥
Dom här bilderna från Mallis är mycket speciella för mig. Det var den månaden vi lovade varandra evig kärlek och förlovade oss och det var även den månaden som vi började att försöka bli med barn. Jag var väldigt lycklig men älskar honom 100 gånger mer idag än vad jag gjorde då.

ÄLÄLÄLÄL

Idag har jag Ägglossning. Eller "ÄL" som man så fint förkortar det när man är ett google/forum freak. 
 
Jag tror iallfall att jag har det. Kanske inte ska gå in på detaljer men det tydligaste tecknet är ju faktiskt stickorna och dom visade nästan positivt igårkväll så det innebär att mina cyklar har pendlat 30-28-30-28 senaste månaderna. Skumt hur kroppen funkar egentligen. Nu vet jag att vi prickat ägglossning ännu en månad. Försök numero åtta. Tänk att det gått 8 månader sen i augusti. Helt sjukt!! Och så naiv man var förut, man trodde att det skulle gå på ett kick. Så fort vi bestämde oss skulle man vara med barn 10 minuter senare..Jo Tjena!
 
Skulle jag få spola tillbaka tiden skulle jag göra såhär:
 
Sluta med p-piller myyyyyyycket tidigare. Helst flera år innan. Kroppen mår inte bra av att bli proppade med hormoner. Det stör de naturliga funktionerna. Sen när man bestämt att försöka så är man redan nollställd så att säga. Om man inte vill tråckla med kondomer i åratal tycker jag att man ska sluta med prev-medel iallfall ett år innan man vill försöka skaffa barn. Om man efter låt säga 4 månader känner att "händer det så händer det" så kan man ha sex som vanligt och se om man har riktigt tur. Sen när man verkligen vill försöka kan man kolla med stickor om man vill veta exakt vilken dag man har ägglossning. eller tempa eller vad man nu väljer att göra för att få veta. 
 
Nu har jag haft 8 månader på mig att bli smart, men kanske kommer desto mer ha respekt för ..... ja livet överlag när jag väl får den chansen. Om den nu kommer. Kim har ju aldrig gjort någon gravid tidigare och jag har aldrig varit det. Så man kan inte riktigt veta. Men man kan hoppas. 
 
 
Två bilder från i helgen ♥

Nu blir det lugnt ett tag

Nu är det bara att försöka leva på som vanligt igen. Den 31 mars ska jag ha mens nästa gång och har ägglossning nästa söndag (ungefär). Kommer inte bomba ihjäl den här bloggen med massa vanliga inlägg då jag vill läsa tillbaka om just såna här i ett senare skede och använder den andra bloggen till det andra. 
 
Däremot kommer jag skriva annat personligt här som till exempel alla bröllopsplaner som poppar upp! Kan ju också vara kul att kolla tillbaka på sen efter bröllopet? Jag tror att det kommer bli av nästa sommar, så det börjar bil bråttom med planerandet HAHA!
 
Hemligheten för att kunna göra något dyrt utan att spara i 20 år innan man kan göra det (förutom att ta lån), det är att köpa en bit i taget tills det är dags. 
 
Som tex vår thailandsresa var ju hur lyxig som helst men vi hade bara sparat ca 7000 i fickpengar sen tog vi från våra löner och köpte alla hotellen och flygbiljetterna för lönerna innan så det märktes ju knappt! Dom pengarna försvinner ju ändå på ett eller annat sätt. Tex verkar det ju vara någon tomte som smyger in på kontot varje månad och snor några tusen så att man blir pank. Men köper man något svindyrt och sen blir pank så hinner hen inte. Simpelt. 
 

Sket sig än en gång.

Den här gången kändes det faktiskt annorlunda. När jag fick den där rosa flytningen på mensdagen trodde jag faktiskt att det var min tur. Vågade knappt hoppas men var ändå hyffsat säker. Försökte motarbeta tankarna som tvingade sig på när jag räknade ut beräknat födelsedatum, när jag får gå på mammaledighet, hur kul det skulle vara att bli mammaledig med min syster och så vidare. Hemsk jag är mot mig själv. 
 
I lördags köpte Kim ett digitalt test. Jag ville liksom se svart på vitt att jag var gravid och inte tyda ett svagt streck. Ville att stickan skulle skrika åt mig "du är gravid!!! Det blev äntligen din tur och du har varit det i 2-3 veckor!!"

Innan jag hann ta testet kom blodet på papperet. Jag tänkte att om det inte kommer så mycket så kanske jag är gravid ändå. Konstigt nog kommer det mer blod än vanligt. Tänker inte gå in på detaljer men mycket är det. 
Jag vill slå mig i ansiktet och skrika "ge upp, sluta googla, sluta tänk. Vänta en månad till. Du är inte gravid, inse det för fan!" Men ändå ligger jag där med mobilen i mörkret och söker på "gravid trots riklig mens" och får upp massa tjejer som varit gravida och ändå haft vanlig mens. 
 
Igår åkte vi till IKEA och gjorde lite fint i sovrummet. Nya gardiner, sänglampor, blommor och sängkläder. Blev jättemysigt. Fick en jätte söt tröja av Angelica också som hon använde som skrotis som jag tycker om jättemycket, blev jätteglad! Sen gjorde vi plankstek igår också. fantastiskt gott : )
 
Jag ska försöka (försöka) fokusera på att göra fint hemma nu och dra ut och jogga/Pwa med Kim och försöka tänka på annat. I helgen funderar vi på att åka med angelica och matte till något SPAhotell, det skulle verkligen behövas! längtar ♥ 
 

Såå gott och så enkelt! Provade att göra med pulvermos (+mjölk,smör och kryddor) och det blev jättegott! Ska köpa oss två egna så vi kan göra det ofta!


Nya gardinerna. Nu saknas bara tazzles att hänga runt :)


Jag och Annih i fredags

Tankar på högvarv

Fortfarande ingen mens idag. Helskumt. Nu är den 2 dagar sen. Den som brukar vara så punktlig. har blivit det iallfall senaste 2 månaderna. Om man planerar barn så tycker jag att man ska sluta med preventivmedel ungefär 7-8 månader innan man ska börja försöka. Direkt när jag slutade var mensen regelbunden, sen blev den bara mer och mer fucked up för varje månad som gick, men läkaren sa att allt såg bra ut. Nu när det har gått sju månader börjar den bli normal igen. 
 
Inbillar mig som vanligt att jag har symtom. Vaknar på nätterna och är jätte törstig. Ett stort glas vatten går åt innan natten är slut så jag måste ta en flaska. Inbillar mig säkert och därför blir jag törstig haha! 
 
Har fortfarande molvärk i ljumskarna... brukar jag ha det innan mens? Ingen aning. Alla symtom och dagar har flytit ihop. Vet knappt vad jag kände för några dagar sen. Fan fan fan vad det här ska vara jobbigt!!! Imorgon kommer jag att göra ett graviditetstest om inte mensen har kommit. 
 
Om jag är gravid kommer jag vara i vecka fem. Det gör ont att ens tänka tanken för jag är så inställd på ett minus men ändå hoppas jag innerst inne. Så jävla trött på dom där graviditetstesterna, på att längta, på att räkna dagar, på ägglossningar, på tårar och framför allt på att VÄNTA och tro att något är fel. Man måste försöka aktivt i ett år innan man får påbörja utredning och testa vad som kan vara fel. Och 12 månader för ett aktivt försökande par kan jag säga, skulle kännas som 12 år!
 
Det är så himla lätt att säga att man inte ska stressa fram det, utan ta det som det kommer. Det är endast par som har bestämt sig för att bli en familj och inte kan bli det som vet hur det här känns. Det låter som en besatthet men när man fått moders/faderskänslor och inte kan styra över något i sin kropp så blir det lite såhär. 
Skulle jag blivit gravid som ett "glatt misstag" hade jag aldrig någonsin kunnat förstå hur par känner sig som det inte går lika lätt för. Barn är inget man bara "skaffar". Blir så otroligt irriterad när folk säger från ingenstans som att fråga ifall man har tuggummi på sig "När ska ni skaffa barn dah ?!" det är ett mirakel och en otrolig gåva.
 
Det krävs så otroligt mycket som ska klaffa för att ett barn ska bli till och att kroppen fungerar så som den gör är helt oförståeligt. Jag hoppas att min och kims kropp blir helt synkade snart ;)
 
Imorgon kommer dagen D. Förändras våra liv för alltid eller är det bara att börja om och inse att mensen är fucked up igen? Är mensen knepig betyder det att ägglossningen inte kommer som den ska och det gillas inte när man vill bli gravid... 
 
Juste jag klippte du av håret igår och färgade hemma, supernöjd!
 
 

Vad händer?

Är jag skrengravid igen? Jag hade BIM igår (icke beräknad mensdag) men inget hände. Gjorde ett graviditetstest igår morse men det var negativt. Känns ändå bra att det är vanligare att plussa efter bim än före.
 
Dock tror jag att jag hade min ägglossning en dag för sent och därav kan mensen lika gärna komma idag. När jag var på toa kom det rosa på papperet och jag tänkte "ahapp där kom mensen". Men sen när jag en stund senare skulle sätta i en tampong var det inget? Googlade detta symtom (som allt annat. vad du än söker på ang graviditet så hittar du ett forum) och visst så har flera stycken fått rosa på papperet på BIM och sedan testat pluss någon dag senare. shit shit shit, TÄNK OM? Känns bara som att jag har tänkt "tänk om" varje månad och det är bara alla andra som blir gravida och inte en själv. 
 
Jag är jätte illamående idag och har varit supertörstig i flera dagar men det kan man ju vara närsomhelst egentligen. Jag kanske har ätit dåligt och ätit lite för mycket salt. Alla gravidsymtom är ägglossningssymtom, menssymtom eller bara helt vanliga livssymtom. Helt värdo. 
 
Kan ändå inte låta bli att hålla en tumme idag. 
 

Första inlägget

Det här blir det första inlägget jag skriver. Lösenordsskyddad blogg och ingen har lösenordet. Bara jag. 

Det jag och kim går igenom just nu är väldigt privat för de flesta. Endast fåtal vänner och fåtal familjemedlemmar vet om vad vi går igenom. 

Vi är inne på försök nr 7. Slutade med P-ring i maj (cirka) och började försöka med ägglossningsstickor i augusti, vi körde alltså avbrutet däremellan. Har länge funderat på att starta en blogg om detta som man kan se tillbaka på sen, men har inte velat göra det förrän just i detta nu. Vet inte varför. 

I den här bloggen tänker jag inte sitta och försvara varför vi förlovade oss efter 6 månader, varför vi försökte få barn så tidigt och så vidare. Det här är en öppen och ärlig blogg om två människor, ett kärlekspar, två själsfränder som försöker bilda familj. Som inte fick det lika lätt som många andra och som har pratat mycket, gråtit mycket, hoppats mycket och varit på läkarbesök tillsammans. Även fast vi inte försökt lika länge som många andra så har vi kommit varandra otroligt nära genom att stötta varann genom det här. 
Det är inte förrän man försöker få barn som man inser hur viktigt det är och hur långa månader kan vara.

Otaliga summor har vi slösat på ägglossningstester och graviditetstester. Mens som blivit uppskjuten på grund av stress, varit skengravid flera gånger och till och med i ett sammanbrott smsat mamma och frågat om hon skulle skämmas över mig om jag inte kunde bli gravid. 


Jag hoppas att vi snart får lyckan att se det där plusset och att faktiskt förstå att något växer inuti mig och att även vi ska få bli en familj. ♥

Jag sitter och funderar på hur länge den här bloggen kommer att vara hemlig och hur min mage och våra liv kommer att se ut när jag avslöjar den. Sen ska jag sitta med gråten i halsen, och med ett leende på läpparna och läsa det här inlägget. ♥