6 december - Ett datum att minnas

Förutom att det var Finlands självständighetsdag, som var en stor dag för många jag känner så var 6 december en dag som fick tankarna att fara iväg lite på memory lane. Det har hänt så sjukt mycket på bara 1 år.
 
För exakt ett år sen (tänkte på detta den 6 december så gå två dagar tillbaka i tiden) skulle jag åka till Ullared med Lisa och Elma. Precis innan jag skulle åka fick Elvie för sig att hon skulle börja gå. Vi hade försökt träna med henne innan men hon var inte intresserad, men nu vips, bara gick hon fram och tillbaka uppe i sovrummet. Det tog emot så mycket att åka när hon börjat göra en sån stor grej i sin utveckling men jag är glad att jag fick se det iallafall. Under tiden som jag var borta gick hon hur mycket som helst hela tiden så Kim skickade massa videos.
Tänk, det var bara ett år sedan och nu springer hon, går nästan som en vuxen i trappor och pratar 3-ords meningar och ibland 4-ords. Det går så snabbt! Kommer ju bara vakna en dag och sen är de typ 10 och 8 år gamla och småbarnstiden är förbi.
 
Åter till Ullaredsresan: I bilen påväg dit satt jag och körde och kände hur det började brännas ooch hugga som fan långt ner i magen. Det kändes väldigt likt från första gången jag blev gravid. Somliga säger att man inte kan känna när ägget fäster eller när man har ägglossning, men det tror jag inte ett skit på, för jag har känt likadant båda gångerna och varit gravid en vecka senare på stickan. Jag sa till dom att "nu fäster ägget" och vi skämtade hela resan om det, och allt jag gjorde och kände var gravidsymtom haha! 7 dagar senare på Elvies 1-års dag tog vi ett graviditetstest som visade positivt :) 
 
 

Förlossningsbilder ni inte har sett


Kollar lite på tv med ballongen i mig och väntar på att den ska ramla ut


CTG kontroll
 

Värkarna har dragit igång och jag försöker hitta ett bekvämt sätt att sitta på
 

Jag börjar få rejält ont och försöker att inte spänna mig

Där står narkosläkaren så jag antar att detta är någon gång under Epiduralsättningen. Minns dock inte så mycket för här kom värkarna konstant

Time to push! Här kom Cicci med också, hoppas att det inte gör något. Hon var grym iallafall! Lugnade mig väldigt mycket.


Eftervärkar. Har just fått en varm handduk på magen. Usch för dessa eftervärkar alltså!

Uppdaterar instagram tror jag, haha!

Kämpar på med amningen. :)

Bebisbubbla 🎀

Känns som mina inlägg är så himla tråkig läsning för er men om ni vill veta en hemlighet läser jag min egen blogg hela tiden. Till exempel har jag läst båda mina förlossningsberättelser säkert 100 gånger. Så jag bloggar inte bara för er skull 😘

Idag har det varit väldigt lugnt igen. Jag behövde gå ner på toa imorse och skulle ge Isabelle till Kim. Då upptäckte jag att de just vaknat så jag tog med mig Elvie ner och Kim låg kvar en stund med Isabelle. Sen vi kom hem har vi sovit i separata sovrum med barnen men idag tänkte vi vika in kläderna som ligger i Elvies säng och låta henne sova där, så sover vi inne i vårt sovrum med Isabelle. Elvie har sovit i sitt sovrum en del och det går bra, det är bara lätt att bli bekväm att ha henne i sängen eftersom hon vaknar ibland och drömmer någon liten mardröm. Hursomhelst. 

Det var mysigt att få lite egentid imorse med Elvie och jag gjorde iordning henne för förskolan. 
Resten av dagen har jag bara ammat, vilat, ammat, varit napp, kollat på serier och ammat lite till. 

På torsdag kommer Lena från BVC på hembesök. Vi ska ha samma som vi har till elvie så det känns jätte bra. 

Dags att göra lite mat. Jag har verkligen ingen aptit och blir illamående bara jag tänker på mat. Kräm och gröt är typ det enda jag har ätit. Vilken kostcirkel! Måste skärpa mig snart. 










Efter regn kommer solsken ☀️

Idag har det varit en mycket bättre dag! Jag är fortfarande lite öm i magen men det känns mycket bättre och jag hade ingen feber när jag vaknade imorse. Barnmorskan sa att man kan få som kolik efter förlossningen då det blir massa luft vid/i (?) tarmarna. Hädanefter kommer jag aldrig klaga på när bebisar har ont i magen. Det var som förlossningen gånger 25 för det tog liksom aldrig slut. Men som sagt, idag mår jag mycket bättre och har till och med plockat lite hemma när Isabelle sov en stund. Skönt att röra sig litegrann. 

Jag har inte riktigt fattat vad som varit fel med Isabelle för jag måste amma heeela tiden. Jag sitter och ammar och ammar ända tills hon somnar och har värsta matkoman, sen om jag lägger bort henne eller om Kim tar henne eller om hon vaknar börjar hon snutta järnet på sin hand och då är det bara att mata igen. 
Varje gång jag går på toa eller duschar gallskriker hon tills jag kommer tillbaka och Kim har svårt att trösta henne för att hon verkar så hungrig. Jag har verkligen inte fattat nånting och det är så frustrerande!! 

Idag var vi på BB för hörselkontroll och amningsuppföljning. Ena örat gick jättebra men andra örat var fullt med fosterfett så vi får komma tillbaka om två veckor, men exakt så blev det med Elvie så jag är inte orolig. 

Hon hade gått upp lite i vikt men inte tillräckligt mycket och jag fattade verkligen ingenting, amma är ju fan det enda jag gör 😧 
Hon har gått ner 5% av sin födelsevikt och 10% är okej så det är ingen fara men jag hade hoppats att hon skulle gått upp mer. 
Vi kom fram till att jag skulle amma båda brösten varje gång (oftast) och kanske pumpa ut lite innan för att hon ska få i sig den feta mjölken och sen amma lite kortare stunder istället för att nöta 30 minuter på ett bröst och sen direkt blir hon hungrig igen. Får se om det ger resultat. Men nu har det börjar droppa ur mitt andra bröst när jag ammar så jag tror produktionen har dragit igång rejält nu. 
När vi kom hem därifrån har hon varit mycket lugnare efter amningen och sovit gott eller tittat omkring sig. 
Antagligen är hon så hysterisk nu för att mjölken inte riktigt kommit igång och hon inte får i sig den feta mjölken som hon ska och konstant har varit hungrig. 

Riktigt Meck det där med amningen men vi kämpar på här hemma ☺️💕

Idag har Isabelle badat för första gången. Det var både ris och ros, men sen somnade hon i handduken ☺️


Påväg hem från BB idag. 

Det börjar kännas så kul nu när min mage är lite bättre, Isabelle verkar kunna komma till ro bättre (iallafall sen några timmar tillbaka) och jag är lite rörligare. 
Lite tråkigt bara att elvie har blivit pappas tjej dom här dagarna och ignorerar mig typ totalt. Fick inte ens en kram när hon kom hem idag 😭 men det blir säkert bättre snart när jag kan ge henne lite mer uppmärksamhet och Isabelle inte behöver snutta på mig hela hela tiden. Saknar min lilla rulta ju.. Känns lite tråkigt att inte kunna umgås som förut men snart blir det bättre när man själv mår lite bättre också ❤️

Mardrömsdag!

Idag har det varit en hemsk dag tyvärr! Det började bra med att Isabelle sov jättebra så jag fick väcka henne varje gång vi skulle amma. Men på morgonen fick jag så fruktansvärt ont i magen. Det kändes som eftervärkar blandat med typ tarmvred eller nånting. 

Jag smsade och ringde Kim (han sov med elvie i sovrummet) men den var avstängd. Jag sträckte mig efter värktabletterna men nådde inte vattnet. Jag kunde knappt andas och absolut inte röra mig. Knackade i väggen men ingen hörde. Till slut hörde jag Kim gå ut ur sovrummet och försökte ropa på Kim men han hörde inte. 
Till slut hade han laddat telefonen och kom upp till mig. Isabelle hade hamnat på mage med ansiktet mot mig så hon hade sugit på min arm och gråtit om varannat i över en timme och Jag kunde inte röra mig en millimeter. Jag var fem minuter från att ringa ambulans. Kim kom in och såg hur tårarna rann nedför mina kinder och frågade vad som hade hänt. Han hämtade varm vetekudde och tog Isabelle tills jag kunde lägga mig på sidan för att amma. 

Hela dagen har jag haft fruktansvärt ont i magen och knappt kunnat röra mig och Isabelle vill amma och snutt typ varje kvart. Vi har en napp men den gillar hon inte. Hela dagen har varit en riktig mardröm. Elvie har ju också behövt uppmärksamhet. Jag har stått i duschen flera gånger och käkade massa katrinplommon så nu har jag trots allt gjort nummer 2, två gånger och det känns lite bättre. Tror att det är tarmarna för magen är hårdare än igår också. 
Dessutom fick jag lite feber nu ikväll som grädde på moset. Jag hoppas att det ska kännas ännu bättre imorgon så man blir människa igen. 

Nu på kvällen kom Angelica, matte och Alva förbi det var jättemysigt men jag låg bara i soffan. 

Nu vill jag att magen ska kännas bra och att jag ska börja bli mig själv igen 😒🌸

Isabelle inatt när jag skulle väcka henne. Inte jätte lockande precis 😂

Det går mycket bättre med Elvie också. Idag låg Isabelle i vaggan en stund då gick elvie fram och försökte sätta in nappen men la den på henne, bäddade till filten, hämtade en speldosa, startade den och la den på henne, sen gungade hon vaggan. Så HIMLA gulligt!! Hon pussar henne på huvudet och klappar på henne. Idag ville hon hålla så jag lät henne ligga i hennes knä och hon satt och tittade på henne ända tills hon blev ledsen och jag tog henne. Kanske kommer gå bra trots allt ❤️ hon blir inte avundsjuk att Isabelle ligger på mig jämt och nöjer sig med att sitta brevid. 

Isabelle och moster ❤️

Hemma igen! 🌸

Idag fick vi äntligen åka hem! Eftersom både jag och Isabelle hade infektionsrisk på grund av den tidiga vattenavgången var vi tvugna att gå på läkarkontroll efter 48 timmar - vilket var 20.30 igårkväll. Det skulle bli så sent för oss att åka hem så läkaren rådde oss att stanna en natt till. 

Isabelle fick bra resultat på alla kontroller, gjorde pku prov och sen kollade de blodtryck och Temp på mig. Livmodern hade dragit ihop sig bra, vilket jag hade hoppats för jag har så sju helsikes ont i magen! Känns som förlossningsvärkar som aldrig vill ta slut! 😩 

Vi åkte först förbi Kims föräldrar påvägen hem så fick de se Isabelle genom bildörren bara tills vi ses nästa gång. Jag hade ont, och det tog lång tid att tråckla in mig där bak mellan bilbarnstolarna och sedan spänna fast allt. 
Sen påvägen till mamma stannade vi till på burger king och åt lunch och sen äntligen fick jag träffa Elvie igen! Vi stannade en liten stund och sen blev Elvie trött och jag kände att jag behövde vila så vi åkte hem. 

Det har blivit mycket besök redan idag och jag Kände mig väldigt osocial och tråkig som låg nerbäddad i soffan, halvsov och kved för att livmodern gjorde så ont. Jag hoppas att alla vänner förstår att vi kan ses lite pö om pö då man inte riktigt återhämtat sig riktigt ännu ❤️

det gör ont efter stygn, blöder, är trött, har ont i livmodern, svårt att sitta och stå länge, försöker få igång amningen, ont som fan i brösten och man har en ny familjemedlem som man försöker lära känna och förstå sig på.
Livet kan inte återgå till det normala på en dag och man behöver sin lilla bubbla ett tag efter förlossningen. Vi vill träffa alla - självklart! Men vi får ta allt lite i små doser och få landa lite tillsammans som en familj ☺️ jag hoppas att alla förstår det ❤️

Jag kämpar på med amningen och hoppas att den ska fungera! Ibland gör den det och ibland lite sämre och det känns som knivar i brösten varje gång hon nuddar dem, för att inte tala om suger på dem. Men jag intalar mig att det ska bli så bra och sen kommer vi klara det jättebra! ☺️ 

Det är tredje dagen idag också och jag visste att hormonerna kunde ta över här nu. Igårkväll grät jag flera gånger för att jag saknade elvie och hade massa dumma tankar att jag förstör Elvies liv genom att ge henne en syster som tar massa tid haha! 😭 
Idag tränger sig massa tankar på som jag försöker hålla borta och jag vill mest ligga här i min bebisbubbla Med Isabelle, Kim och Elvie. Men det får man väl när man just fått barn? Det är inte varje dag man får barn, och tiden går allt för fort. ❤️



Förlossningsberättelse 🌸

Eftersom vattnet gick i söndags natt skulle jag bli igångsatt onsdag morgon ifall inte värkarna hade startat (vilket dom inte hade). 

När jag ringde in på onsdagsmorgonen var det knökfullt på förlossningen, så jag fick ringa in igen två gånger till och sen till slut blev ett rum ledigt och vi åkte in. 

Jag blev kopplad på ctg, sedan fick jag lavemang och till sist duscha. Jag fick bara en ond sammandragning under tiden som ctgn var uppkopplad så det stod alltså i princip still. Jag var öppen 2-3 cm och det fanns 1 cm kvar av tappen, så det hade inte hänt mycket där heller sen hinnsvepningen. 

Jag fick en liten ballong införd som fylldes med koksaltlösning och så tejpades slangen fast på benet. Den skulle ramla ut när jag öppnat mig 4 cm ungefär. Varannan timme skulle ballongen tittas till. 
Klockan 15.15 drog hon lite i ballongen men den satt fast så hon spände den lite och sen fick vi fortsätta vänta. 

Klockan 16.30 skulle jag kissa och sedan äta middag men då ramlade ballongen ut i toan. Kim gick till matsalen själv och jag fick in en skalpelektrod på bebis huvud. Livmodertappen var utplånad och jag var öppen 3 cm. 

Vid klockan 17 fick även jag äta mat men just när jag satt mig och tagit första tuggan kände jag en värk som tvingade mig att blunda och andas lugnt. Strax därefter kom en till, och sen ännu en. Jag ville gå tillbaka till rummet och Kim sa till en barnmorska att han tror att värkarna har börjat. Undrar när jag ska få värkstimulerande droppet då? 

Jag satt på en sackosäck, lyssnade på musik och Kim andades profylax med mig. Jag blev så glad att han gjorde det, för ända sen vi var på första profylaxkursen 2013 har vi skrattat varje gång vi har övat, men nu andades vi på som aldrig förr. 

17.45 bad jag om lustgas och fick 50/50 till att börja med. Låg och bävade mig för hur ont jag ska få när droppet sätts in då det redan gjorde så ont bara efter 45 minuter. Jag kände mig inte alls lika peppad den här gången då förlossningen inte startat spontant och trodde att jag var mycket mesigare. Sen att invänta värkarna på ett sjukhus är inte lika kul som att jobba med dem hemma i sitt mysiga hem heller. 

18.30 gjordes en undersökning och jag var bara öppen 4 cm. Bad om epidural då jag hade så sjukt ont och jag ville verkligen inte att lustgasen skulle ta över den här gången. Jag bara låg och väntade på nästa värk så att jag inte skulle missa att ta lustgas, och sen hade jag väldigt svårt att slappna av. Jag frågade om jag kommer få värkstimulerande dropp och de kunde man inte säga ännu. Hjälp. Jag kommer dö. Inga ondare värkar tack!

19.00 kom narkosläkaren och skulle lägga epiduralen. Vid det laget kom värkarna hela tiden. Min barnmorska hade skrivit i mitt brev att de skulle hjälpa mig med lustgasen så den inte tar över, så de frågade ofta om jag verkligen hade en värk och "oj vad ofta de kommer".

Stackars narkosläkaren fick bara vänta hela tiden, sen hann han jobba i 1 minut sen kom en till. Så fort jag rörde mig eller om någon rörde mig fick jag en värk och där skulle jag ligga och kuta med ryggen och ligga still med benen upp mot magen. Till slut fick undersköterskan nästan hålla fast mina ben då han var tvungen att jobba även under värkarna. 

När edan var lagd var jag tvungen att lägga mig på rygg och då kom det ännu starkare värkar. Minns inte att jag kände den där smärtan vid beröring och förflyttning senast. Han upptäckte att han kommit åt ett blodkärl så processen skulle göras om. Tillbaka igen i samma position. Just här trodde jag typ att jag skulle dö, och jag ville bara att det skulle vara över men jag tänkte att "snart är det över och då ska jag få känna den här fantastiska mirakel edan som alla pratar om". Snart ska ingen röra mig, undersöka mig, sticka nålar och vätskor i mig, trycka på min mage och det ska bara vara vi och Isabelle. Jag försökte att tänka positivt. 

Plötsligt mitt i allt börjar det trycka på där bak och mitt i smeten med kanyler, värkar, lustgas och fasthållna ben börjar jag krysta som en kalvande ko. Vad fan händer?! Ska jag krysta nu här från 4 cm?! kan det tamejfan bli värre?! Jag hoppas att någon ska märka och säga något, men till slut får jag ur mig "nu kommer hon!!" De kikar efter så gott det gick men såg nog ingenting, och sa bara typ att det vore ju bra isåfall, eller något sånt. Fuck My life tänkte jag bara haha!

Allt lagt, och åter igen på rygg tog jag värkarna så stilla som möjligt i väntan på mirakelmedlet. Nu var klockan 20.15.

Barnmorskan kikar efter hur det stod till där nere eftersom jag kände krystvärkar och där precis innanför stod hennes huvud och bara väntade på att få komma ut. Jag fattade INGENTING! Hade jag öppnats 6 cm och fått ner huvudet helt och hållet på drygt en timme? Inte konstigt det kom värkar ofta. Jag hajade verkligen ingenting. Skulle jag inte få massa smärtsam värkstimulerande dropp? Så gör man ju när man sätter igång? När kommer den? När ska jag hinna njuta av epiduralen? Jag har ju precis fått den, vänta här nu!

Barnmorskan tog fram en varm handduk, sprayade bedövningsspray och så hissade vi upp ryggen i sängen för att föda sittande i sängen. De frågade hur jag ville föda men det hade ju jag tänkt reflektera över sen under epiduralen, men sittande blir säkert bra sa jag.

Kim stod brevid mig och höll min hand varje gång jag krystade. Det gjorde ont när huvudet spände där nere men jag försökte vara tyst och fokusera på att trycka. Värkarna avtog litegrann och till slut sa de att Isabelle ville ut nu för halva huvudet stod där nere så jag tryckte och tryckte. Kramade Kims hand, andades, blundade och tryckte ännu mer. De andra hejade på mig. Hörde mig själv stöna "aaaj" och sen kände jag hur hon gled ut.

När jag såg henne ligga där framför mig kom tårarna och jag började nästan hyperventilera. Min dotter! Nu har jag två döttrar! Fick upp henne på bröstet och kunde inte förstå att jag gjorde det, vi gjorde det, och nu var hon äntligen ute. Hon hade fullt med fosterfett på ryggen precis som Elvie hade, och barnmorskan sa att jag inte har gått över tiden. Min kropp vill helt enkelt bära längre än vad Sverige bestämt. 

Hon föddes 20.25 och moderkakan kom ut 20.38 av att hon tryckte på magen. Jag blödde 400 ml och sedan 300 ml i bindan (läs blöjan). Fick två doser livmoderssammandragande och under förlossningen fick jag och Isabelle antibiotika genom dropp. 

Jag fick sy ca 7-10 stygn i vaginalbotten och perineum (mot rumpis) med Isabelle på bröstet men det gjorde inte ont så jag behövde ingen lustgas. 

Klockan 01.05 fick vi komma till BB. Jag var svimfärdig precis som efter förra förlossningen och förhöjd puls men det gick över efter en stund. Det var fullt överallt så Kim åkte hem men jag skulle ringa på klockan varje gång jag skulle resa mig. 

Jag kunde knappt sova den natten. Jag ville bara titta på Isabelle och inte släppa henne med blicken för en sekund. Tog fram mobilen och uppdaterade de vi känner att de fått en ny liten människa i sina liv. Jag lyckades somna litegrann under natten men det gjorde inget nu när jag hade lilla Isabelle vid min sida äntligen 💕🌸 

51 cm lång, 4038 gram och 36 cm i huvudomfång 💎



Äntligen!

Igår klockan 20.25 kom lilla Isabelle till världen. Måtten var ganska exakt som hennes syster. Skiljde 8 gram! 4038 gram, 51 cm lång och 36 i huvudomfång. 

Jag ska få min journal och skriva en förlossningsberättelse senare idag innan jag glömmer alla detaljer. 

Jag fick i alla fall en ballong i mig som skulle öppna mig 4 cm. När den ramlade ut skulle jag få värkstimulerande dropp. Just när jag skulle äta ramlade den ut. Fick då en skalpelektrod på bebisens huvud och sen skulle jag äta snabbt. Just vid första tuggan fick jag istället värkar (vid kl 17) och gick tillbaka till rummet. Tog lustgas efter en stund och körde med den så länge jag orkade. Barnmorskan gjorde en undersökning och sa att jag var öppen 4 cm, då bad jag om epidural. När den hade lagts (2 ggr) låg jag redan och krystade och sa att "hon kommer nu"! Och en kort stund senare var hon ute 😃 ska berätta allt mer detaljerat sen. Men det blev en kort och minst sagt intensiv förlossning när det väl drog igång! 💕 

Kim fick inte sova kvar för hela Stockholm ville föda igår, men det gick bra ändå. Jag jobbar med amningen och bara rå stirrar på henne hela tiden. Nu har jag just duschat och ska strax äta frukost sen kommer Kim tillbaka igen ☺️ 



En helt nykläckt liten dinosauriebebis som ser ljuset utanför magen för första gången 😍😍 

Nu kör vi! Iiiihk! 😱



Imorgon blir det äntligen bebis! 🌸

Eftersom inte värkarna har kommit igång och inte verkar göra det heller blir det igångsättning imorgon bitti. Eller jag ska ringa dem vid 8 så jag gissar på att vi åker in när vi lämnat Elvie på förskolan vid 9. 

Känns så himla sjukt att min förlossning ska börja imorgon! Har varit väldigt jobbiga dagar här då vattnet har runnit hela tiden, man har trott mer än någonsin att det ska starta och förvärkarna har varit starkare men inte ökat i styrka. Har fått hjälp av Kims mamma med både hämtning och lämning på förskolan igår och idag då jag vill stanna hemma och rinna vatten i min ensamhet. Måste ha nära till toan annars rinner det längs benen. 

Är väldigt nervös för imorgon. Är rädd att det ska bli en utdragen förlossning, få pinvärkar, öppna mig långsamt, få väldigt smärtsamma värkar som jag inte kan hantera, att det ska gå snett och att jag ska få göra kejsarsnitt och att allt bara ska gå åt helvete. Tänk om hon fått en infektion och blir sjuk? Tänk om jag blöder massa pga mitt låga järnvärde och typ..... Dör? Nej nu ska jag tänka positivt! Jag har fått massa pepp av familj och vänner och nu ska jag glädjas åt att jag äntligen ska få bli tvåbarnsmamma! 

Fick lite små panik nu på kvällen också att livet kommer förändras för Elvie för evigt efter imorgon också. Hon kommer inte vara nummer ett efter imorgon utan ha delad etta. Hur ska det gå? Kommer vår relation förändras och försämras under en period nu när jag kommer ha ont och ha mycket fokus på amning och anknytning? 

Jag är rädd men samtidigt så glad! Kanske känns läskigt också eftersom att ingenting har hänt som jag hade tänkt mig, men snart är hon hos oss 💕🌸

Min mage har sjunkit otroligt mycket och det ska faktiskt bli ganska skönt att slippa bära den 😅


Sista magbilden?

Tog en bild inatt när vattnet höll på att gå. Får se om jag hinner/orkar ta någon mer innan hon är hos oss 😘


Vecka 42 och vattenavgång ♥

Igårkväll när jag la mig i sängen och PRECIS skulle lägga bort telefonen kände jag hur det rann till. Bad kim hämta en liten handduk och när jag kikade efter, droppade det på golvet. Blev super nervös och sa att det måste varit vattnet som gått! Men sen slutade det så jag tänkte att jag kanske inbillade mig och att det var onormalt mycket flytningar?
Tog en förlossningsbinda och la en handduk i sängen och sen somnade jag om. Drömde om förlossningen i två timmar och att det rann vatten och vaknade klockan 2 av att det var helt blött överallt. Gick ner till soffan och gick till toaletten om vartannat och det rann, och rann och rann och ville aldrig ta slut. Ska det inte säga FLOFF och sen är allt ute? Ringde förlossningen för att berätta, och de sa att jag skulle ringa tillbaka på morgonen. Jag kunde inte sova så jag städade lite.
 
Runt halv 4 tiden kom det sammandragningar varannan minut och jag började bli jättenervös. Jag tänkte att "nu kommer jag snart känna ett tryck och sen föder jag på golvet här". Gick upp och väckte Kim och frågade om han inte kunde ringa sin mamma och be henne komma eller nånting. Vet inte vad jag ville egentligen men jag ville vara förberedd att åka in fort som fan. Hon fick veta att vattnet gått och att hon kunde vara beredd om vi ringde igen. Kim fick komma ner till soffan för jag ville inte vara ensam.
Till slut lugnade jag ner mig, fyllde hela trosan med handdukar och bindor och kunde sova till nästan klockan 8.
 
På förlossningen fick jag först ligga med ctg i en halvtimme. Jag fick en värk som gick upp i 80 på skalan men alla andra var svagare. Sen blev jag upphissad flera meter upp i luften (kändes det som) och fick en lupplampa uppkörd framför muffen så gjorde en läkare en undersökning med instrument..... Sen gjorde hon ultraljud. Nästan allt fostervatten var slut så hon kunde konstatera vattenavgång. Först pratade om eventuellt urinläckage och rikliga flytningar, men hallåååå. Det blev bestämt att jag skulle åka hem och invänta värkar och om de inte startar av sig själv vilket hon trodde skulle jag få bli igångsatt på onsdag morgon. JIPPI! jag ser ljuset i tunneln!
 
Idag under dagen har jag de där "80-värkarna" men inte direkt ondare. Får hoppas de kommer fler och ondare snart! Vill helst inte bli igångsatt.... har hört att de värkarna gör ondare än vanliga värkar, Är mer nervös för smärtan den här gången faktiskt.
 
Kanske blir nästa gång jag skriver en förlossningsberättelse? Hoppas!
 
Jag låg och vilade lite under ctg:n. var trött efter en natt med dålig sömn.

BF + 6/7

Nu har det gått typ en vecka sen jag var beräknad. Riktigt frustrerad eftersom jag får så mycket tecken men inget händer. Slemproppen som har gått bitvis sen förra fredagen, förvärkar med 3 minuters mellanrum, gjort två hinnsvepningar osv. Inget händer och snart börjar jag undra om det någonsin blir min tur. 

Dagarna efter BF känns längre än hela graviditeten och alla frågar hela tiden "hur det går med magen". Vet att alla menar väl och ni FÅR absolut fråga men jag kan säga att det går bajs. Jag har ingen ork kvar, får halsbränna så fort jag vänder på mig eller böjer mig fram, mår illa av alla lukter, är jätte trött, har ingen ork att leka, vill knappt att Kim ska åka hemifrån och lämna mig och jag börjar känna mig nästan lite deppig och vill bara vara ifred och vila hela tiden. Känner mig jätte snäsig och tråkig men jag har varken ork eller lust till nånting. Får mer och mer vätska i kroppen för varje dag så jag känner mig stel och kan knappt vända mig i sängen av foglossningen. Verkar inte bli någon augustibebis. Blir nog en decemberbebis igen. Om jag ens är gravid? Kanske bara inbillat mig. 

Kom igen nu skitsmärta - bring IT on!! 


Ställer in hela skiten snart 😣

Usch nu är jag trött på att bli lurad hela tiden! Förra graviditeten kände jag redan vid första värken att det var på riktigt och då visste jag att det var igång. Nu verkar det vara någon slags on-off grej. 

Idag bestämde vi oss för att gå ut och äta middag. Man vet ju aldrig när det blir nästa gång och det var länge sen sist. Mamma och kurre kunde vara barnvakt och det var kul för Alva var där också! 

Vi tog med Elvies "BB-väska" för säkerhetsskull och tog även med våran i bilen. När vi just hade beställt in maten fick jag sammandragningar som började göra ondare och ondare och kom allt tätare. Vi blev skitnervösa och när de kom med 3 minuters mellanrum var jag så uppspelt att jag inte ens kunde äta upp. Vi betalade maten snabbt och tänkte åka hem och byta till myskläder och vänta på starkare värkar. 
Pratade med mamma och vi bestämde att Elvie skulle sova över hos dem då det är en bra bit mellan våra hus plus en väldigt guppig grusväg. 

Allt eftersom minuterna gick avtog "värkarna" och kom med kanske 7 minuters mellanrum. Fixade diskmaskinen och plockade lite hemma sen ringde jag förlossningen bara för att rådfråga om det var normalt att man som omföderska 5 dagar efter BF bara kunde sluta mitt i allt sådär men det var det tydligen. 

Vi tittade på en film och nu har vi gått och lagt oss. Får fortfarande sammandragningar som gör ont men väldigt sällan nu...... Bebis är otroligt aktiv därinne, är det ett tecken ? 😝 snälla Gud om det finns någon, gör så mitt barn vill komma ut nu!!!! Jag orkar inte vänta och bli lurad mer!!!!! 

Känns väldigt tomt att inte ha elvie hemma heller. Första gången vi har barnvakt över natten. Men jag vet att hon har så himla kul hos mamma och kurre plus att Alva sover också där idag så det har busat massor och mamma har skickat massa söta kort! Tyvärr för er del vill inte min syster att Alvas ansikte ska finnas på hela nätet så det får man respektera men dom var sååå söta! ❤️ 

Nu ska jag försöka sova. Kanske blir det en till decemberbebis? 😂☺️



Sista magbilden? 


Kändes så tomt i sängen så jag låtsades att Elvie låg där 😂

Sen kom en överlycklig Charlie 💕

BF+ 5-6 🔫

Här går jag och väääntar och vääääntar. Börjar bli riktigt otålig. Försöker hålla städat varje dag, förbereda varje dag vem som kan passa Elvie om vi måste åka in, känner efter hela tiden, men händer det något för det? Nej! Är med i en augustigrupp på Facebook och de föder barn på löpande band och nu är det knappt frågor om graviditet längre, bara om bebisar. Blir tokig! Varför föder alla utom jag?! Så typiskt min otur! 

Så jäkla jobbigt när man inte kan göra något heller. Har fått tips att gå ut och springa och storstäda och sånt men jag vet hur jobbigt det är att föda och hur lite man sover efteråt så jag laddar bara energi istället. Sägs ju att de flesta förlossningar startar i sömnen för att man utsöndrar som mest oxytocin då, men mina oxytociner verkar inte riktigt funka som de ska... 😝 

Jag känner lite ondare sammandragningar och slemproppen verkar aldrig vilja ta slut men annars är det same same ... 

Idag är Elvie hemma från förskolan för den är stängd. Och tur var väl det för hon vaknade 3.30 inatt och vägrade somna om. Då satte jag på Emil i Lönneberga och då blev hon överlycklig. Vaknade x antal gånger av att hon ruskade om mig och sa "maaammaaaa vaaakaaaa" men då sa jag bara att jag ska sova och det borde du också göra. 6.15 vaknar jag av att filmen är slut och hon skriker "MEEEEEAAA MEEEEAAA" men då stängde jag av tvn och till slut somnade hon och sov till 8..... Vad hände där liksom? Nu längtar jag bara tills hon ska sova middag så jag får sova igen haha! 

Håll tummarna att det blir en bebis nu i helgen! 🌸 

Kolla på game of thrones, äta toast och löka känns helt rätt just nu! 

Elvie ska få lite presenter av lillasyster när dom träffas men hon fick en redan igår, hon blev jätte glad! Men vem avsändaren var förstår hon nog inte 😂 

Jag gick direkt och kissade när vi gick upp. Blev snabbt varse om att jag glömde popcornskålen framme igår 😝


BF + 3 & Hinnsvepning

Idag är jag 3-4 dagar över tiden, jippiiii ! Tiden går så sakta när man har trott sen i fredags att det varit på gång.
Klockan 12 var jag i alla fall hos barnmorskan och gjorde sista kontrollen. livmoderns mått var 37 cm. Vi tog inte järnvärde eller vikt idag. Blodtryck och hjärtljud var också normala men minns inte vad de var.
Sen gjorde hon en andra hinnsvepning. Hade tyvärr inte hänt mycket.
Första hinnsvepningen: Tappen var 3 cm lång och jag blev 3 cm öppen efter svepningen
Svepningen idag: Tappen var 1.5 cm lång och jag var cirka 2-3 cm öppen innan svepningen.
Som sagt..har inte hänt mycket.
När jag gjorde hinnsvepning förra graviditeten på bf + 8 hade jag 1 cm kvar av tappen och var 2 cm öppen. Vet inte om sånt här påverkar om förlossningen ska starta men det känns inte som att jag kommer gå över 10 dagar i alla fall.
 
Jag frågade om hon trodde enligt sin erfarenhet att jag skulle behöva gå på tillväxtultraljudet på tisdag? Då sa hon att hon trodde inte det, men att hon kan ju såklart ha fel. Hon sa att det lika gärna kan starta ikväll då hon tyckte att det var så pass mycket igång ändå, men det är omöjligt att veta. Hon sa att bebisen låg med huvudet ganska högt upp och kan flytta kroppen från sida till sida, och trycker inte nedåt så mycket så att det påverkar tillräckligt därnere. Men starkar värkarna kommer hon ju glida ner snabbt. Håll tummarna nu!!
 
Nu har jag börjat få molvärk och sammandragningar igen, men det fick jag ju sist också så det går inte att se som ett tecken :P
 
 

Vecka 41 ♥

Idag är det officiellt BF! Enligt rutinultraljudet i alla fall även om jag har gjort ett 3D ultraljud i ett annat landsting som gav mig 23e så är det 24e som gäller här, men vad gör det om 100 år, det kommer ingen bebis i alla fall haha! Sist gick jag ju över tio dagar och jag gissar att jag kommer föda på onsdag eller torsdag. Jag trodde verkligen i fredags att det var dags eftersom slemproppen gick och jag fick regelbundna sammandragningar på en gång.
Men nu när jag läser tillbaka i min blogg började jag redan skriva den 4e december att jag hade molvärk och lite oregelbundna sammandragningar och sen födde jag ju den 13e. Å andra sidan gick slemproppen samtidigt som förlossningen började den gången.
 
På onsdag har jag barnmorskebesök i alla fall och då gör hon en ny hinnsvepning och jag tror faktiskt att det kommer sätta fart på verkstaden. Känns som att hon är i startgroparna hela tiden. Jag har ju typ inte ens gått över ännu, men skulle det inte ha hänt nånting skulle jag ju leva på som vanligt och kanske inte tänka så mycket, men eftersom att jag har fått så mycket tecken redan går jag bara och känner efter och är förberedd hela tiden.
 
Idag när jag pratade med Annih i telefonen visste jag inte om jag fick en ond sammandragning eller om hon rörde på sig och gav mig magknip, men jag kände att jag var tvungen att lägga på för att gå på toa, och mycket riktigt blev jag dålig i magen och sen kom det ganska mycket mer slempropp. hur jävla mycket finns det därinne egentligen?!
Det kanske bara ligger 4 kg slempropp därinne istället för en bebis? Så får jag samla ihop allting och lägga i filten där bebisen skulle ha legat. Tråkigt om det är så det är. HAHA! nejdå, jag hoppas få se en liten bebis snart. ♥
Allra senast blir det ju om två veckor, men jag tror faktiskt inte att jag ens kommer gå över 10 dagar. iih..!
 
Föressten har vi nog bestämt namn nu. Jag var helt insnöad på ett namn men det vill verkligen inte Kim ha så vi får väl gå på hans förslag som jag också gillar och ha mitt namn eventuellt som andranamn då. För släppa det helt kan jag inte riktigt.
Men jag suger på den karamellen tills hon är ute. Man vill ju inte sabba alla överraskningar? men självklart om någon frågar så säger jag ju :)
 
Symtom har jag inget nytt att berätta. Slemproppar som lossnar till höger och vänster. Lite molvärk i ryggslutet men inget klockbart. Sammandragningar då och då. I fredags kom de var 10 minut men nu mer oregelbundet. Hon lever runt därinne och har the time of her life. Får mycket halsbränna och är fruuuuktansvärt trött, men jag passar på att vila på dagtid också ifall det startar på kvällen eller natten. Nu går Elvie på förskolan så jag passar på att vila så mycket jag kan. Det kan ju faktiskt starta vilken sekund som helst. Ska vika lite tvätt sen bara.
 
Blev ett långt inlägg idag, men det blir troligtvis sista veckoinlägget ju! :D
 
Jag har köpt presenter till Elvie också som hon ska få när dom träffas första gången, så ska jag säga att de är från lillasyster. Då kommer hon känna att det här var ju en kul typ!
 

Kim låg och spelade musik för magen igår... Ultimathule av alla band som finns. Men jag tycker det är så gulligt när han visar intresse för magen, och nu frågar han hela tiden hur jag mår och om jag känner något mer.

Lite bilder jag tycker om från när mamma fotograferade oss


Dagens mage

Dagens Charlie. Han har kommit på att jag ska sätta på kranen så han får dricka och tvätta tassarna lite, sen ska jag stänga av så han kan ligga och vila och putsa på pälsen. haha så bortskämd! Men vad gör man inte för lillprinsen i huset?

Lugna dagar 🌸

Igår var jag och Elvie hemma hos mamma hela dagen. Vi lekte, solade och badade hela dagen. 

Idag har jag tagit vääääldigt lugnt. Kim gick upp med Elvie imorse och sen åkte dom till ön några timmar. Jag tog sovmorgon och vaknade med molvärk. Men sen nu under dagen har det varit väldigt lite aktivitet därinne. Verkar som att förlossningen blir inställd. Haha jag har inte ens passerat BF och ändå är jag helt desperat. Jag blev bara så hoppfull när slemproppen gick och jag fick massa sammandragningar och molvärk. Hade verkligen hoppats att det var på gång. 😢😣 men jag får snällt hålla ut tills det är dags. 

Tog en sovstund mitt på dagen och nu tänkte jag vika lite kläder och fixa lite hemma.  




Då var nedräkningen klar. Nudå?

Idag står nedräknaren på noll. Enligt 3D ultraljudet jag gjorde i vecka 23 har jag BF idag. Men enligt rutinultraljudet i vecka 19 har jag BF imorgon. Inte så petnoga, men självklart skriver jag in det tidigare datumet i telefonen hähä. 

jag har vaknat flera gånger inatt att jag hade lite små onda sammandragningar så jag fick för mig att jag hade sammandragningar hela tiden och började undra om det verkligen var hälsosamt för bebisen, men antagligen somnade jag ju om emellan haha! 

Kim tror att jag är i latensfasen. Men kan man vara i den länge? Skönt i alla fall att jag inte har ont. Ber till högre makter att tappen blir påverkad av alla dom här sammandragningarna! 

Bebis kommer väl ligga där inne i resten av sitt liv så får vi växa upp tillsammans såhär i samma kropp, för ut verkar hon ju inte vilja komma. Jag vill verkligen inte gå över så som sist, snälla kom nuuurååå! 💕 give me some pain! 


I väntan på värkar.. ☀️

Här händer det inte mycket. Trafiken till bloggen har ökat ganska markant senaste dagarna så jag gissar att ni är nyfikna? 😘 lika bra att uppdatera er då för jag har inte mycket annat för mig ändå. 

Jag har väldigt lite ork att leka med elvie hemma så efter en morgon framför Pippi Långstrump bestämde jag mig för att åka hem till mamma. Här kan hon leka på stora ytor utomhus, bada babypool och leka lite mer utan att jag behöver springa efter hela tiden och se vart hon går för här syns hon hela tiden. Dessutom ska ju mamma och kurre passa Elvie när vi åker in så jag tog med hennes väska hit om det skulle dra igång. Så himla skönt att vi ändå har så många som har sagt att de kan ta Elvie. Hade lite panik över det förut men nu känner jag mig jätte trygg. Kim är så snäll och är hemma och städar just nu och gör om lite i sovrummen med nya sängen och det. 

Nu ligger Elvie och sover och jag solar lite i mammas och kurres solsäng.

Lite mer av slemproppen har gått för en stund sen, jag har lite sammandragningar fortfarande och lite molvärk i ryggen men inget mer. Hoppas på smärta snart *sjukt nervös*! Jag trodde att jag skulle vara lugnare den här gången men jag är typ nervösare för nu vet jag hur ont det gör. Men det känns kanske bättre när man väl är inne i det. Känner mig väldigt redo i alla fall nu när min kropp håller på att teasa mig 😂 






Tidigare inlägg