BF + 3 & Hinnsvepning

Idag är jag 3-4 dagar över tiden, jippiiii ! Tiden går så sakta när man har trott sen i fredags att det varit på gång.
Klockan 12 var jag i alla fall hos barnmorskan och gjorde sista kontrollen. livmoderns mått var 37 cm. Vi tog inte järnvärde eller vikt idag. Blodtryck och hjärtljud var också normala men minns inte vad de var.
Sen gjorde hon en andra hinnsvepning. Hade tyvärr inte hänt mycket.
Första hinnsvepningen: Tappen var 3 cm lång och jag blev 3 cm öppen efter svepningen
Svepningen idag: Tappen var 1.5 cm lång och jag var cirka 2-3 cm öppen innan svepningen.
Som sagt..har inte hänt mycket.
När jag gjorde hinnsvepning förra graviditeten på bf + 8 hade jag 1 cm kvar av tappen och var 2 cm öppen. Vet inte om sånt här påverkar om förlossningen ska starta men det känns inte som att jag kommer gå över 10 dagar i alla fall.
 
Jag frågade om hon trodde enligt sin erfarenhet att jag skulle behöva gå på tillväxtultraljudet på tisdag? Då sa hon att hon trodde inte det, men att hon kan ju såklart ha fel. Hon sa att det lika gärna kan starta ikväll då hon tyckte att det var så pass mycket igång ändå, men det är omöjligt att veta. Hon sa att bebisen låg med huvudet ganska högt upp och kan flytta kroppen från sida till sida, och trycker inte nedåt så mycket så att det påverkar tillräckligt därnere. Men starkar värkarna kommer hon ju glida ner snabbt. Håll tummarna nu!!
 
Nu har jag börjat få molvärk och sammandragningar igen, men det fick jag ju sist också så det går inte att se som ett tecken :P
 
 

Hinnsvepningen

Nu har jag kommit hem efter hinnsvepningen hos barnmorskan. 
Järnvärdet låg för övrigt på 110 wohoooo!!! 
Den här hinnsvepningen gjorde faktiskt ganska så ont. Min tapp var lite lutad så hon var tvungen att gräva för att få tag i den och det kändes som att hon försökte fista mig eller nånting haha! Men till slut kom hon in i tappen och tydligen var den 2-3 cm lång (alltså avkortad från 4-5 cm), mjuk och när hon vispat färdigt var jag öppen typ 3 cm. 

Hon sa att jag kanske kommer börja känna något mot kvällen och jag har läst att om det är en lyckad hinnsvepning startar det inom ett dygn. Så nu är det bara att hålla tummarna! Men jag tror faktiskt inte att det kommer ge något tyvärr denna gång 😣 har fått lite molvärk i ryggen så jag hoppas tappen blir lite påverkad i alla fall. 
Har jag inte fött nästa besök på onsdag ska vi göra en till ☺️ och då har jag gått över några dagar så DÅ kanske det startar 😃 

Charlie ge svårt att hålla sig vaken när man klappar honom 

Lustigkurren lekte "tittut" upp och ner 


Gravidlunch och hinnsvepning

Dags för gravidlunch (😂) med Rebecka och Amanda nu 🐳🐳🐳 vi tänkte att vi skulle hinna ses och ta en fika innan bebisen kommer och nu är jag i vecka 40 så det börjar väl bli dags. Sen hade Rebecka inget för sig idag så det var bara ett plus i kanten!

Jobbigt när man stressar järnet och inser i bilen att man åkt 30 minuter för tidigt. Jaja då fick jag lite tid att ta kort hähä.

idag 13.30 blir det ett vräkningsförsök med hinnsvepning hos barnmorskan 👏 får hoppas att damen är redo att komma ut! Men vågar inte ta ut något i förskott. Gick ju son sagt över 10 dagar sist.. Jag vägde mig imorse också eftersom jag ska till barnmorskan. Har gått upp 15 kilo? Alltså 3 kilo på två veckor, kan det stämma? Jag kanske kommer upp i mina 22 som förra gången haha! Men tror att jag börjar samla på mig vätska. Äh det går fort ner sen! Är inte orolig faktiskt. Det gick bra sist även om jag fick träna bort de 7 sista. 

Ska köpa en liten present på stan också som Elvie ska få från lillasyster när de träffas första gången. Då kommer hon tänka "åh vilken kul liten typ" haha! 
Sen ska jag köpa en liten snuttis till bebisen. 

Nä nu måste jag börja rulla ! 
Har suttit i bilen nu i 30 minuter för att jag inte orkat gå in igen, lathet på hög nivå! 


Dagens barnmorskebesök (v36)

Nu har jag kommit hem från dagishämtning och barnmorskebesök. SF-måttet (livmoderns längd) var 34 centimeter och jag ligger liiite över normalkurvan på bebisstorlek om man går efter måttet. Huvudet var pyttelite rörligt och hon sa att det  kan vara när huvudet åker lite upp och ner som jag känner att det skär och ilar där nere. 
 
Järnvärdet hade SJUNKIT!?!?!?! jag fattar INGENTING, jag har varit så noggrann och tagit två om dagen plus C-vitamin vissa gånger när jag tagit det. Förstår inte hur det kan ha sjunkit. Så nu imorgon måste jag gå till sjukhuset och lämna blod för att säkerställa så siffran stämde och sen isåfall få järn intravenöst. Problemet som jag fattade det som är om jag börjar blöda på förlossningen kan man lätt fortsätta blöda och då måste jag få blod och vätska och då blir det mer akutvård än vanlig förlossning och det vill man ju undvika. Och jag vill gärna undvika att dö av blodbrist när jag föder barn helst. Känns skit faktiskt. Inte undra på att man kan somna lite närsomhelst, varsomhelst. 
 
ja vikten var ju som jag skrev imorse en ökning på lite drygt 12 kg. Känns helt OK. Får alltid höra att jag är så fint gravid jämfört med förra gången. Tack liksom. typ. Alla såg mig väl som en vaggande flodhäst sist. 
 
Hon sa att hon kan göra en hinnsvepning på mig i vecka 40 också, runt BF datumet så får vi se om det startar, vilket jag hoppas! Vill inte gå över 10 dagar den här gången. 
 
 

Hos barnmorskan v 34

Nu har vi precis varit hos barnmorskan och ska äta lite lunch innan förlossnings"kursen". Känns mysigt att göra nånting själva och sånt här tycker jag är så himla intressant, även om Kim är lite skeptisk mot kurser i grupp, men jag har sagt att om han inte kan följa med mig på det här så behöver han inte följa med på förlossningen heller hähähä. 

Hur som helst. Mitt blodtryck var lågt och bra som vanligt tydligen. 

SF måttet (livmoderns längd) var 32, nästan 33 cm. 

Hjärtljuden var ganska höga på bebis; 160, men det var normalt ändå. 

Jag har gått upp 11.5 kg hittills

Järnvärdet har gått ner till 90 så nu måste jag ta två tabletter om dagen och blir det inte bättre måste jag till sjukhuset och få intravenöst... Ska prova en annan sort nu. Inte konstigt man är trött. 

Bebis huvud låg nedåt men var ruckbart. Hon tror med all säkerhet att hon inte kommer vända sig innan förlossningen - skönt!! 


Barnmorskan vecka 29

Idag var det dags igen. Jag har bara varit hos barnmorskan den här graviditeten typ fyra gånger så det är roligt när det väl händer! 
Blodtrycket var lågt, minns inte vad det låg på. Järnvärdet hade sjunkit till 103 så nu måste jag ta mer järntabletter, Kanske det kan förklara min konstanta trötthet också? Sf-måttet (livmoderns storlek) var 29 centimeter lång. Hon bedömde att bebis låg långt in mot ryggen och låg ganska högt upp och det kan förklara min halsbränna också. Inget huvud där nere ännu vilket jag tycker är konstigt för det känns som att hon har sin fot INUTI min livmoderhals och sparkar omkring. Fruktansvärt obehgaligt. Sitter jag på en stol känns det som att hon har pressat sig igenom allting med sin fot och pillar med tårna på stolen. 
 
Jag fick dessutom utskrivet min gamla journal från min förra graviditet. Det var jättekul för jag har aldrig sett den! Där ser man tydligt inskrivet hur mycket jag drack innan jag blev gravid, vad jag vägde, alla värden, vad jag hade ringt in och rådfrågat om, vad vi pratat om, hur jag mådde, mina sjukskrivningsjournaler osv osv. Även fast det inte var så länge sen så känns det som ett annat liv. Som att det var någon annans papper jag smygläste. Något positivt är i alla fall att jag väger 8 kilo mindre denna vecka än jag gjorde förra graviditeten i samma vecka. 8 kilo är ganska mycket onödig vikt att bära på när man redan har foglossning och är trött. 
 
Vi pratade om sen avnavlning, och det kan jag meddela att det gör i princip ALLA sjukhus sedan 1.5 år tillbaka så det känns skönt :) 
 
Jag ska dit igen i början på juli och sen ska jag börja gå varannan vecka. 
 

Besök hos barnmorskan vecka 25

imorse hade jag ett nytt besök hos barnmorskan så nu är det en månad tills jag ska dit igen. Kim var kompledig på förmiddagen så han följde med för första gången, det var kul! Så fick han träffa barnmorskan också. 
 
Blodtryck: lågt - fick ej veta
Järnvärde: 113 - helt ok
Vikt: +2,4 kg - bra
Sf-mått: 24 - bra
kissprov: bra
bebis hjärtljud: bra, men fick ej veta. glömde fråga
 
Vi pratade lite om förlossningen och hur viktigt det är att man hjälps åt och att en familj på fyra blir pussligare än en familj på tre. Vi bokade även in en föräldrakurs hos henne den 10 juni då jag vill lära mig att kontrollera min andning bättre denna gång. Tog så mycket lustgas sist så jag minns nästan ingenting av min förlossning. 
 
Jag känner väldigt mycket sparkar varje dag och längtar så himla mycket tills hon kommer! Samtidigt älskar jag att vara gravid just nu och vill känna dom här sparkarna för evigt och känner mig så himla fin i min mage. Såhär kände jag inte alls mig förra gången men jag vet att det har mycket att göra med att jag knappt kunde gå och gick upp så mycket i vikt. 
 

Återbesök hos barnmorskan

Idag var det andra gången jag hade tid hos barnmorskan. Man får välja om man vill gå lite mer sällan andra gången vilket jag ville. Eller ja, alla besök är ju frivilliga men man erbjuds lite fler besök annars om man inte säger till att man vill gå lite färre.
 
Vi pratade lite om ultraljudet, tankar kring förlossningen, min icke existerande viktuppgång osv. Hon kollade blodtrycket, järnvärdet och lyssnade på hjärtljuden. Jag hade 114 i järnvärde och måste börja bli noggrannare med mina tabletter. har knappt tagit dem alls. 
 
Jag som hade som inställning förra graviditeten att jag kan ta allt UTOM sterila kvaddlar på förlossningen överväger nu att kanske testa dem haha! Min barnmorska förespråkar inte Epidural i första hand, och särskilt inte till mig som hade en relativt kort förlossning sist utan bedövning. Hon sa att jag säkert kommer vara 8 cm öppen nästa gång när jag kommer in och om jag tar kvaddlarna (ska typ bedöva nervtrådarna i ryggen eller vad det var) så kommer de säkert verka tills bebisen är ute. Vilket låter skönt! Bäckenbottenbedövning kan jag tänka mig också då det kändes som ett brinnande helvete sist när huvudet stod där nere. 
 
Hon sa att det säkert gjorde extra ont på mig (och alla andra som haft likadant) eftersom hon kom ut snabbt. Om man töjs snabbt gör det ondare. Kul. Vill helst inte känna den inre "paniken" igen när jag ska krysta. 
 
Ska skriva mer om tankar inför förlossningen i ett annat inlägg när det närmar sig. Jag är ganska öppen för förslag. Kommer skriva att jag vill ha lavemang igen. Vill bada eller duscha igen. Vill att de ger kim direktiv när han kan göra nåt osv. Ska fundera på det mer sen. 
 
Nästa gång ska jag till barnmorskan 6 maj och då ska vi mäta magen. 
 
Här kommer några bilder från min förra förlossning. Kan knappt visa några för jag visade pattarna mest hela förlossningen utan att jag tänkte på det. Har sett i efterhand på kort också att just när jag födde barn svällde jag upp rejält i kroppen. Hur sjukt kroppen fungerar egentligen! Längtar typ till nästa förlossning, fast det gör så ont är det SÅÅ mäktigt och häftigt!!
 
Jag blundade typ hela förlossningen och var helt inne i mig själv. Kul för Kim haha
 

Ultraljud och inskrivning

Igår var en rolig och speciell dag som jag hade sett fram emot! Jag, kim och elvie var först på ultraljud tidigt på morgonen. Vi gjorde ett tidigt ultraljud förra graviditeten också och jag tycker att det är skönt att få bekräftat att fostret lever och att allt ser bra ut innan man går på inskrivning och får upp förhoppningarna kanske alldeles för mycket, vilket hon på kliniken tyckte var väldigt smart :) 
 
Allt såg iallafall ut som det skulle! Det var ett foster och hjärtat flimrade på där inne så fint så. Jag trodde att jag var i vecka 8 (7+5) men Blev flyttad en dag så att jag var i vecka 7+6. Det betyder att jag går in i vecka nio idag och byter på torsdagar :) 
 
Senare på eftermiddagen var jag på inskrivning; denna gång på täppgatan hos Carina. Jag hade min kusin med mig så fick hon leka med elvie under tiden, det var mycket uppskattat! 
 
Vi pratade om alkohol, tobak, droger, kost, tidigare graviditet och förlossning. Jag berättade att jag hade väldigt mycket foglossning så hon rekommenderade mig att redan nu gå till sjukgymnasten för att få övningar att göra hemma. Tror dock att jag har något sånt papper nånstans om jag inte har slängt det sen förra graviditeten. 
 
Jag berättade även att jag hade en del problem med järnvärdet så hon testade det på en gång. Det var redan nere på 122. Mitt normalvärde är 135 och jag har dessutom vitaminer med järn i. När jag blir gravid har jag jättesvårt att hålla det uppe. Tror det var nere på 89 som mest förra gången vilket är alldeles för lågt. 
 
Jag vägde 67.5 denna inskrivning. förra inskrivningen vägde jag 69 så jag väger mindre nu, men ändå är jag mer missnöjd med min kropp nu. Den är så mycket degigare liksom efter graviditeten. Dock är min trivselvikt typ 64. Men efter nästa barn har klämts ut ska jag kämpa mer än vad jag gjorde denna gång :) Var lite lat då jag visste att jag ändå skulle bli gravid och förfalla snart igen. Helt fel sätt att tänka men så blev det iallafall :P 
 
Carina sa att man får välja lite själv hur ofta man vill komma när man är omföderska och frågade om jag ville komma om en månad eller efter rul i april och jag sa att jag kan komma i april. Känner inget behov av att bara prata. Kanske ta järnvärdet då men hon sa att vi skulle se efter att jag har lämnat blod på sjukhuset om några veckor hur vi ska göra när hon sett resultaten. 
Jag bestämde också att inte göra något KUB-test. Förra gången fick vi typ lägsta sannolikheten att elvie skulle ha downs syndrom och alla kroppsdelar satt där de skulle och det var ju inte så himla länge sen så jag känner mig rätt lugn faktiskt. är inte riiiktigt lika hispig den här gången. 
 
 

3-månaders sprutor

Idag kl 11 var vi på BVC så fick Elvie sina sprutor som ska skydda mot......ja... alla möjliga sjukdomar. 
Jag var jättenervös och ville verkligen att kim skulle följa med så att jag skulle få lite stöd haha. Jag såg framför mig att hon sprattlar och gallskriker av smärta och att vi alla tre måste hålla fast henne och att det skulle kännas som tortyr. 
 
När det började vankas spruta tog Kim henne och jag ställde mig upp och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Lena frågade om jag ville gå ut men jag sa att jag kunde stanna. Det var ju Elvie som skulle sprutas så hur ego som helst kunde man ju inte vara. 
 
Barnmorskan höll i ena benet och det gick jättefort med sprutan. Hon började gråta lite, men inte så farligt som jag trodde. Lite fina ord så var hon nöjd igen. Sen var det dags för den ännu ondare sprutan. Då skrek hon högre och blev jätteledsen men då var det klart och jag kunde ta upp henne och trösta henne och hon blev glad jättefort. 
 
Matade henne efteråt och sen somnade hon som en stock i bilen. Svängde förbi apoteket och köpte alvedonsuppar och rumptermometer så hoppas vi att febern håller sig borta :) Nu ligger hon iallfall nöjd och leker i sitt babygym. 
 
Slutet gott allting gott ;) 
 

Hos barnmorskan vecka 34

igår var jag hos barnmorskan igen. Kim kan ju inte följa med längre på grund av jobbet så mamma följde med den här gången. Lite roligare än att åka själv varje gång :) 
 
Mitt järnvärde hade ökat från 91 till 103. Strävar fortfarande efter 135 men det går iallfall uppåt nu. 
Mitt sf-mått (livmoderns storlek) Hade ökat från 30 cm till 32. Nu är den stor! 
Bebisen var såklart fortfarande fixerad och ligger därnere och jävlas med min kissblåsa. 
15,5 kg + stod vågen på nu. Fantaastic. 1,5 + sen sist. 
blodtyck och bebisen hjärta var normalt som vanligt. 
 
Juste vi pratade om den stora debatten också. Att vaccinera eller inte vaccinera sig. 
Hon ville varken tala för eller emot men svarade på mina frågor.
1. Kan det skada fostret i magen när man sprutar in influensa?
Svar: Nej! Det har aldrig funnits några som helst fall där fostret har tagit skada av ett vaccin.
2. Tänk om det dyker upp biverkningar som sist? Typ narkolepsi.
Svar: Sist användes ett helt nytt vaccin som spreds över hela världen och var inte särskilt beprövat. Då dök det upp biverkningar som inte funnits tidigare och inte funnits efteråt. Däremot har folket blivit rädda för vaccin. Det som används iår är ljusår ifrån det vaccinet. Detta är ett gammalt vaccin som brukar användas men med den nya influensan i. 
3. Skyddar det barnet i magen? Tänk om Kim får influensan eller om jag har det under förlossningen?
Svar: Det skyddar till 70% ungefär mot influensan efter födseln för bebisen. Men eftersom du ska föda under influensasäsong är det en ganska god idé än om du skulle föda på sommaren. Får Kim influensan får ni hålla er undan ;) Om du som höggravid blir sjuk kan du bli mycket sjuk eftersom din lungkapacitet är sämre och inte har så mycket plats i kroppen. Är du dundersjuk på förlossningen kan den bli väldigt svår. 
 

Barnmorskan vecka 32

Idag har jag varit hos barnmorskan igen. Besöken blir allt tätare nu mot slutet. varannan vecka är vi uppe i. 
Kim kan inte följa längre eftersom att hans säsong har börjat på jobbet men jag har ett papper jag fyller i så att han kan se all uppdateringar. 
 
Järnvärdet hade sjunkit från 101 till 91 trots järntabletter, leverpastej och blodpudding. Värdet börjar bli kritiskt lågt och nu MÅSTE jag äta två varje dag + järnrik kost. Hon frågade när jag kom hur jag mår och jag sa "bra" sen när vi pratade om järnvärdet sa hon "är du inte trött och har huvudvärk??" "joo," sa jag, "men jag får frågan hela tiden hur jag mår så jag säger bara bra nu". 
 
Sf måttet (livmoderns storlek) hade växt från 29 till 30 cm och jag fick veta exakt hur bebisen ligger i magen. Fick dessutom veta att lilla tösabiten redan har glidit ner med huvudet och fixerat sig! Kanske därför jag har känt ilningar nere i muffområdet? 
 
Jag hade gått upp 1 kg sen sist så det kändes helt okej. 
 

Profylaxkurs idag igen

Idag ska vi på sista delen av profylaxkursen. Jag hoppas att vi slipper slösa all tid på att sitta och prata med alla andra och presentera oss för då kommer nog kim vända i dörren. Var nog svårt att övertala honom att gå på andra omgången. Och något jag också hatar är när man ska göra något viktigt och slösar tiden på att prata om massa annat. 
Jag är likadan på möten/grupparbeten på jobbet när folk svävar iväg, då måste jag picka med pennan i bordet och avbryta dom efter ett tag. 
 
Vi ska få lära oss krystningsandning (hoppas att vi kommer kunna hålla oss för skratt när hon ska demonstrera), och sen massageteknik. Jag vet att massage och värme fungerar positivt som smärtlindring på mig så jag kommer satsa på det både hemma och på förlossningen. Sen andningen tror jag stenhårt på som både lite smärtlindring och avslappning. 
 

Hos barnmorskan

Imorse var vi hos barnmorskan igen. Sista gången som kim kan följa med troligtvis då hans däcksäsong börjar nu snart så dom måste börja jobba järnet. Det var tre veckor sen sist och från och med nu ska vi ses varannan vecka. 
 
Järnvärdet hade sjunkit ännu mer trots järntabletter. Jag ska numera börja äta 2 om dagen ifall magen pallar och mer blodpudding och leverpastej. 101 var det nu.
 
Vikten hade ökat lite mer drastiskt än tidigare men nu har jag börjat samla på mig vätska och börjar se ut som en fet korv. 
 
Vi fick lyssna på hjärtat och det var 148 som förra gången. 
 
Sf måttet (livmoderns längd) hade ökat från 25 cm till 29 cm. :) 
 
 
 
 
 

Profylaxkursen

I måndags var vi på första delen av profylaxkursen. Den skulle hålla på i två timmar och jag var råtaggad på att suga i mig kunskap då jag stenhårt tror på att rätt andning är till ens fördel under förlossningen. 
 
När vi kom dit var det massor med par där och vi kom dit typ sist av alla. Barnmorskan/läraren var en jättesöt tant med liten mun som pekade nedåt och hade äppelkinder. Hon börjar med att berätta att hon vill att vi alla ska presentera oss och berätta lite om oss själva och sen berätta vad vi har för förväntningar på förlossningen. Redan där ville jag springa därifrån. Alla som känner mig vet att jag HATAR att prata för folk och dessutom ville jag inte slösa min dyrbara profylaxtid genom att höra alla andras presentationer jag ville ju lära mig att andas rätt!
 
Mot slutet börjar det praktiska på riktigt och hon blundar och andas in kort genom näsan och puffar ut det genom munnen. Hon gjorde snabbare och snabbare när "värken" ökade. Vi fick en bensträckare och kim sa att hon såg ut som en fisk som gapade under vattnet. Åter till andningen. Tanten puffade på och alla satt tysta och tittade på. Jag såg bara en fisk framför mig och fick stirra ner i golvet resten av tiden för att inte skratta ihjäl mig. 
 
Resten av kvällen övade vi profylax blandat med skrattattacker. Undrar hur det ska gå på förlossningen...
 
Ett profylax-tillfälle kvar, då ska man få lära sig lite krystningsprofylax och massagetekniker. 
 

Läkarbesök

Nu på morgonen har jag varit på ett nytt sjukskrivningsläkarbesök. Jag blev fortsatt sjukskriven på 50% eftersom besvären inte blivit bättre. Däremot kan jag röra mig bättre efter jobbet nu när jag jobbar kortare dagar vilket jag gärna fortsätter med. 
 
Däremot berättade jag att jag inte känt en enda spark igår utan bara små rörelser. Jag som har känt tydliga sparkar hela dagen i flera veckor blir lite nojig. Idag på morgonen hade jag inte känt nånting. Hon lyssnade på hjärtat och hörde det iallfall slå. Hon sa att bebisen kan vara lite trött men om jag inte känner sparkar under dagen ska jag ringa förlossningen! :( Nu när jag sitter och skriver det här känner jag små rörelser så jag hoppas hon vaknar till nu, så jag slipper sitta på nålar idag. 
 
Nu ska jag jobba mina timmar hemifrån sen ska vi på Profylaxkurs! 
 
Uppdaterar mer under dagen :)
 
 
 

Hos barnmorskan

Imorse var jag hos barnmorskan igen. Det känns nästan som jul bara för man får bli uppdaterad om nya sfkurvan, vikten (kanske inte jättekul), järnvärdet, lyssna på hjärtat och så vidare. :) I början var det inte fullt lika kul för då kändes det som att man inte gjorde så mycket. Allt man undrade hade man ju redan googlat för länge sen. 
Kim kunde inte följa med den här gången för han skulle på konferens så jag åkte själv. 
 
Järnvärdet hade sjunkit till 103 nu. Jag hade 135 vid inskrivningen. Inte konstigt man börjar svettas och bli yr varje gång man står upp och somnar i tid och otid.... Det visade sig att jag köpt järntabletter på apoteket som är typ som naturläkemedel... whups. Inte visste väl jag att vissa var bättre än andra. Man tror ju att det är samma kaliber i alla men bara olika märken, men ack nej. Så idag ska jag köpa ett par andra så ska jag nog repa mig.
 
Sf-måttet var 25 (om det säger er nåt). ökat med två sen förra besöket för tre veckor sen, så bebisen växer i rätt takt! Hjärtat puffade på fint och jag hade gått upp 7 kg. Lite bebis, lite olika diverse vätskor och lite tjockisfett. Äsch. 
Hon sa att kroppen har ett "fett-minne" och återgår man till ursprungsvikten inom ett år efter förlossningen så är det inga problem. Drar man däremot ut på det längre ställer kroppen in sig på den nya vikten och man har svårare att gå ner. Deni! Sjukt hur kroppen funkar egentligen. 
 
Idag har jag otroligt ont i ryggen och bäckenet så jag lider mig igenom mina futtiga 4 timmar på jobbet. 
 

Syns det att jag har stekt på stranden varje dag i sommar? HAH, det går typ inte när man är gravid, man döör av värmeslag och det känns som man steker sönder bebisen av värmen. Får ta igen det nästa sommar ;)

Hos barnmorskan vecka 24

I torsdags var vi hos barnmorskan igen. Jag är så glad att Kim varit med på alla besök förutom ett. Även om han inte bär barnet eller känner barnet i sin mage så kan han vara delaktig på många andra sätt :) 
 
Nu ska vi ses var tredje vecka och sen ännu oftare. Jag fick först ta stick i fingret, ta blodtrycket och väga mig. Värdena visade att järnvärdet var lågt (vilket gör att man får yrsel, huvudvärk och är trött), blodtrycket var normalt men lite åt det låga hållet som sist och jag hade gått upp 6 kg sen inskrivningen. 
 
Vi fick prata med barnmorskan om tankar och ställa frågor som vanligt och sen kom det något nytt. Vi fick lyssna på hjärtljudet som mest lät: *FLOFF-FLOFF-FLOFF-FLOFF-FLOFF* jättesnabbt. Sen mätte hon livmodern som slutade ca 2 cm ovanför naveln. 
 
Jag berättade att jag kissade hela tiden, vilket tydligen är normalt nu, men hon gjorde kissprov för säkerhetsskull men det var inga konstigheter där inte! Är så glad att jag sluppit urinvägsinfektion och obalans i PH värdet. 
 

Ultraljudet (mer utförligt)

Sådär nu är jag hemma och kan skriva om ultraljudet lite mer ingående. Ville uppdatera lite kort direkt efter då telefonen plingade redan, och det är lätt för alla att bara kika in här :D 
 
Det första vi sa var att bara så att hon vet, vill vi veta könet så att OM hon ser vill vi jättegärna veta. Då sa hon att hon kollar, men lägger inte jättemycket tid på det, då det inte ingår egentligen i undersökningen.
 
Sen kollade hon först hjärtat och det var en enorm lättnad för mig då jag varit lite nojjig. Tydligen har jag moderkakan i framvägg så det dämpar sparkarna men snart kommer hon vara så stark så jag kommer känna ändå. 
 
Sen mätte hon huvudet, lårbenen, kollade ryggraden och allt dom nu kollar. Kändes jätteskönt att veta att allt var så stort och långt som det ska. Hon kunde räkna fingrarna och tårna också. 
 
Sen började könletandet. Det blev inte en gråt-upplevelse och liksom "grattis ni ska få en flicka!" utan hon fick leta och leta och sa först att det borde va en tjej, sen att det måste vara det men hon var inte helt säker. bebisen låg i konstiga ställningar och hade navelsträngen mellan benen. 
Barnmorskan puffade på magen och då flyttade hon på sig. Beskedet blev att hon kan sätta några kronor på att det är en tjej men att hon inte sett så bra.
Sen när kim skulle gå och ta ut pengar skulle hon ta lite fina bilder och då låg skruttan jättebra och hon såg själva "springan" och lovade att det är en tjej :)
 
Poletten har fortfarande inte trillat ner men jag är otroligt glad! Mamma hade tydligen innerst inne hoppats på en flicka haha :) <3 
Idag ska vi åka och shoppa lite bebiskläder för att fira. Min syster och hennes man var på samma avdelning för återbesök med deras nyförlöste bebis så vi åt frukost tillsammans efteråt. ♥
 
Nu sitter jag och jobbar med 3 ulltussar bredvid mig som precis har somnat, men ville bara skriva ett utförligt inlägg innan jag glömmer bort :) 
 
Kram
 

Ultraljudet

Ultraljudet gick jätte bra! Allting såg perfekt ut och längden på alla organ och kroppsdelar såg bra ut. 3 december är det datum som gäller fortfarande :)

Hon letade och letade efter könet men skrutten bara gömde sig, körde akrobatik och hade navelsträngen mellan benen.
Till slut kunde man se att det blir en liten flicka! <3 vår älskade lilla hopetoss-dotter <3
Jag som var helt bombis att det skulle bli en kille, men inte är jag besviken för det, jag är jätteglad :')


Tidigare inlägg